Nu har man kommit fram.. kommit fram till den ljuva semestern. Att ha semester handlar om att ta det lungt, slappna av och andas. Men vår familj handlar det om organiserat kaos och vem som får en syl i vädret.
Det var många år sedan sist vår familj var iväg allihopa tillsammans. mycket att det blivit så är på grund av att våra kära föräldrar ville ha en liten knä hund och köpte en Border collie som hållt dom hemma rätt mycket. Men denna gången var denna resan till Idre deras ide och alla blev så glada.
Lite strul har det varit för att komma hit men jag tror att nu när alla verkligen satte sig ner och kände den äkta Söderlunds andan så hade vi ändå tyckt att det var värt det.
Resan hit var oändligt lång. Inte för att vi körde för långsamt utan bara att vi drabbats av "Ilands-problem" under vägens gång.
Första var när min bror erkände att han bara snabb kikat lite på vägen på kartan och visste inte riktigt vart vi skulle men det kändes som vi körde lite fel.. när vi väl kom in på rätt väg hamnade vi bakom en plogbil som låg med en liten svans. Ingen snö i syne en så länge. När vi satt och hoppaes att han skulle ha rast snart och han körde bort efter en bra stund så var vägen fri. Somna lyckades jagb göra en liten stund.
Vet ni att det finns absolut inte ett ända sätt att sova bekvämt i en bil. Det är antingen att ligga med hakan i bröstet och ha nackspärr resten av veckan , eller sova på sidan av axeln som oxå ger nackspärr. Men är man trött så lyckas man och anser väl aldrig att det är värt det. Eller så somnar du på det där sexiga viset... huvudet mot nackstödet och munnen går inte att hålla stängd. Oundvikligt att inte låta i en sådan position .
Lyckligtvis somnade jag gott på axeln.
Efter en stund vaknar jag till av att min bror ser en mack och vi ska gå på toa. När jag kommer in så är det 4 personer framför mig som väntar och det tar tid. Tid tid tid... Jag tänkte väl att det är lika bra att vänta så vi inte behöver stanna på nästa mack heller. Så jag väntade och väntade.. såg inte min bror någonstans för han satt ju ute i bilen och väntade och väntade på mig.
Framför mig står en rätt ung tjej, en kille i min ålder med sin mamma och en tant. Men magsjuka måste ha gått för varje person var inne i för jävla lång tid.
Man tänker ju alltid att va fan är det som tar sån tid där inne egentligen, man själv är ju alltid så snabb!?
Tillslut efter jag kommit in efter en 20 min som det kändes åkte vi vidare.. Gps:en ändrade mil och tid hela tiden och mina andra syskon ringde och var redan framme. Det enda vi hade att tänka på var att vi skulle handla i Mora, sen raka vägen till Idre.
Segt som det var att alla vägar såg exakt likadana ut gjorde inte saken bättre . Väg, snö och träd. Inte en civilisation i sikte.
I Mora sen så fick vi handlat och vi tänkte att lika bra att gå på toa innan vi åker vidare.
Ingen var vid toan så jag sa till Jezper , gå du först så hinner jag röka när du packar in bilen sen.
Japp, han går på toa och jag håller koll på¨vagnen. Efter ett par minuter kom Familjen Annorlunda och skulle på toaletten. Och när min bror kom ut sa blicken allt. Och vi väntade och väntade...
Segt.. tillbaka till vägen efter mycket om och men och möttes av .. guess what. Skog, snö och väg.. två timmar kvar .. suck.
Min syster ringer och berättar att mamma och pappa kommit fram men deras bil klarade inte att komma upp för backen till stugan.. Så att försöka gasa upp och inse att det inte funkade gjorde att pappa gled med bilen bakåt in i en snödriva och fastnade. Så 2 män kommer och hjälper han. Tillslut var Mamma pappa och min bror ute och putte bilen upp för backen samtidigt som Emmis kille Patrik körde..
Många bäckar små, men vår familj är vår och vi har roliga historier alltid eftersom vi alltid har den där glimten i ögat med oturen :)
Mysig stuga och fantatiskt ställe gör nog att denna veckan kan under alla odds sluta hur fan som helst. Men det bästa är att det kommer alltid, alltid vara ett gott skratt för livet.'
Sov gott och God Jul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar