Nu börjar det

Jag kan väl börja med att säga att jag inte varit mig själv den sista tiden. Jag ville nog tro att jag vart det men har inte varit det ändå.

Jag hade hamnat i ett negativt tänkande som gick som ett hamsterhjul i huvudet. Varit stressad över fel saker men inget sagt till någon. behåller hela tiden ett lugn utåt.Men nu för ett par dagar sedan kändes det som om det släppte. Stressen har varit stor med många saker.

Folk säger att jag ser ut att må så bra nu än förut då sista perioden med Daniel var. Man var smal, blek, eländig och väldigt olycklig med min livs situation. Men så är jag inte nu!Jag kan inte hela tiden fokusera på det jag inte har utan det jag har.
Nu fick jag min operation i mitten av maj som jag önskade
Och då släppte väldigt mycket oro och ångest där.
Det är inte tid att kämpa för andra utan för mig själv.
Jag vaknade upp ur eländet och känner att nu är det dags att bli stark!
Det är nu eller aldrig

Vilken helg alltså

Helgen har varit riktigt bra faktiskt. jag har spenderat mycket tid med min vän Linn. Även en träff med Magnus och Miriam, Linns mamma, mormor och nära vän plus Linns småsyskon.

Helgen har bjudit på mycket. Men jag känner verkligen idag att jag är utvilad och haft mycket att tänka igenom. 
Jag försöker mentalt ställa mig in på min operation och hur krävande det kommer vara. Jag måste bara försöka se det positivt att det gynnar mig i framtiden. Är så trött på att ens ha mitt knäskydd mer. 

Idag efter en jätte mysig filmkväll med Linn igår somnade jag gott på hennes soffa och sov som ett barn tills i morse. Åkte hem vid tolv tiden och irriterade mig på bussen över en man som ville att hela bussen skulle höra hans telefon konversation. 

Väl hemma håller jag nu på att färga mitt hår, det behöves verkligen. Lyssnar på lite lugn musik och myser här i soffan. Tandblekningen sitter även i.
Efter jag sköljt ut denna sista färgen nu så blir det nog en liten promenad. Känner att jag behöver komma ut.Vad är det som är bättre med ljuv musik i öronen och en promenad ute i naturen.

Imorgon är det tillbaka till jobbet efter mina snabbt flygande lediga dagar är förbi. Känner ändå att jag längtar tillbaka till jobbet på något sätt.

Ringde även operationsplaneringen idag. Jag är äntligen med på deras lista och önskade att få operera mig i Maj så inte hela sommaren blir förstörd. Har jag inte fått min kallelse nästa vecka så kan jag ringa och höra med dom vad det blev för tid. Hon var trevlig i telefonen och sa att dom inte var helt omöjliga med Maj, dom skulle göra sitt bästa där.
För en liten del av mig själv dör innombords om operationen blir i Juli eller sent i Juni.

Tack till er som förgyllde min helg

Är så himla trött

Oj oj oj vilken vecka det har varit, halva i alla fall.

Min måndag började ju i alla fall bra. Jag gick upp och hade sovit ut.. åt en jätte god frukost och gjorde mig klar för att åka till sjukhuset.
Allt jag satt och hoppades på bussen var att operationstiden skulle vara snart och inte i slutet av Maj.. så jag kan åka på min lilla semester jag skulle ha i sommar.

Det skulle bli en weekend till London men Linn. För jag lovade Linn att jag kan göra allt hon vill bara jag får gå på vaxmuseumet. 

Men när jag kommer till sjukhuset är det jag och 3 andra i väntrummet. Jag fick mitt frikort för jag hade vart hos läkarn så mycket med knät att jag överstigit en viss summa. Det gjorde mig glad.

 Fler och fler kom till väntrummet och folk blev inropade. Jag var där tio i ett för jag hade tid kl ett. Men det visade sig att tiden var tjugo över ett. Det gjorde mig ingenting. Läste lite damtidningar och satt där snällt. 
När klockan blev halv två kom en sköterska och sa att min läkare fastnat i operation och blir lite sen. Tyvärr i alla jävla väntrum sitter ju en mega klocka som man kollar på non-stop och minuterna är de mest långsamma i ditt liv.

3 Hänt extra tidningar senare var klockan halv fyra och ingenting hört. Hungrig började jag bli, törstig och röksugen. Hade nästan snusat upp alla snus jag hade, kollat facebook miljoner gånger och spelat wordfued.

Tillslut blev jag kissenödig oxå men man vet ju att går man ifrån ett väntrum så blir man uppropad och missar sin tid.
först kvart i fyra fick jag komma in och bli undersökt. 

läkaren ville undersöka mitt knä igen och sen skriva i lite hälsokontroller. Sen skulle jag in och kolla på mina magnetröntgen bilder och få förklarat varför mitt knä hoppar.  Sen så sa han till sjuksyster att jag skulle få prata med en narkos läkare. Då frågade jag vilken tid jag skulle få för det var väl därför jag kom dit.
Då säger sjuksyster att jag får en tid inom tre månader. Medan jag står på mig och säger att jag skulle ju egentligen opereras i april och nu eventuell i maj. Men systern sa att det kan bli i maj juni eller juli. Och babblar om att det är en väntetid i 3 månader och att det blir inom tre månader i alla fall. Sur som ett bi skulle jag ner till narkosläkrn men sprang in på toan för jag var akut pissenödig och en kände jag att tårarna började komma.
Jag gråter inte så ofta längre, ingen aning varför men nu kände jag att det brast.
mens hade jag oxå så det var säkert något pga av det.

Efter en positiv narkosläkare som var rätt rolig så gick jag hem. förbannad som fan! Kom hem och satte mig i soffan och bara var förbannad.

Dagen efter kändes det bättre och jag pratade med min chef om jag ska försöka flytta min operation till höst istället så inte hela sommaren blir förstörd men det finns ju mer arbetskraft under sommaren och då är det lättare att ersätta mig.

så nu får vi väl se när det blir 

Måste sova snart.
kram på er

Operationen

Just nu är jag på väg till kungälvs sjukhus för att få min operationstid. Detta får mig att fundera på allting kring denna operationen.
Självklart är den nödvändig då jag slipper få det ur led mera. Men tänk vad jobbigt under sjukskrivningen...
Antagligen kommer jag få börja från noll med att böja det. Det kommer säkert göra sjukt ont. Att det är trappor i min byggnad, jobbigt. Att duscha... Jobbigt. Detta kommer vara en rejäl utmaning i rastlöshet. Bara att hoppa på kryckor tiöl affären kommer ju vara en pärs!

Kan man ringa affären och fråga om dom kan hjälpa en att handla?
Ska man ligga på sjukhus flera dagar eller bara åka hem efter ingreppet?
Hur ska jag komma hem!? Ahh massa problem men det ordnar sig.
Tvingar någon att köra hem mig eller hålla mig sällskap på sjukhuset.

:)
Hehehe så nu håller vi lite tummar här så jag kan få gjort operationen så fort som möjligt så det är förbi sen :)

Puss

Dagens funderingar

Att utveckla sig mediala är väldigt roligt! Under helgen har jag övat mycket på min vän Linn och sett mycket.
Häromdagen när jag diskade hörde jag någon vissla i min lägenhet. Rätt mysigt.

Bad jag känner är en aning frustrerande är bara att jag ännu inte kan känna in kopplingar i det jag får till mig. Typ ett namn eller en tavla. Men det kommer väl. Som sagt övning ger färdighet.

Jag får spå vidare och se vad som väntar. Ett tydligt tecken jag känt av några gånger nu är när en ande kommer för nära inpå när man spår eller när man jobbar så flimrar det i ögonen. Precis som om jag inte kan fokusera blicken på samma punkt. Det är lite fräckt att det kan bli så påtagligt :) men det försäkrar ju för mig oxå att jag har kontakt med någon :)

Spännande

Drömmar

Igår natt drömde jag en dröm om en lägenhet jag drömt om några gånger innan. Det är min lägenhet men jag bor inte där. Mina drömmar är väldigt verkliga och det känns som man verkligen är där. Skumt att man kan få så återkommande drömmar om samma saker.

I natt däremot blev jag väckt flertal gånger när jag drömde om en man som hela tiden väckte mig. En smal lång mörkhårig man i 45-55 års åldern. Skäggstubb och kändes lite som en alkoholist. Känner någon igen denna man? Han var väldigt snäll av sig men kände som han verkligen hade något att säga. Men är man trött så är man, ville bara försöka sova. Så då är frågan... Är detta en dröm eller någon som verkligen vill ha hjälp?