Hej vänner !
Nu har jag tagit hem en app för min blogg så jag kan skriva när jag vill och inte behöver datorn för det .
Igår låg jag och funderade lite på vad jag skulle skriva om och kom och tänka på varför det heter " grönsak " egentligen . Alla grönsaker är ju inte gröna . Visst att tomater klassas som frukt men som uttalet säger så lägger du ju aldrig tomat o fruktsalladen.
Men tänk er någon som är ute och skördar och är trött på att kalla det skörd , så vad kan man säga . Får man vara då tråkig och platt och säga en grön sak ?
Egentligen väldigt simpelt namn på vad det egentligen är . Man måste ju inte ha latinska namn på allt . Vem kom på aubergine egentligen ?? Kan man inte säga svart-sak eller svart gurka ?
Åter till irritations moment 2 . Sveriges otroligt dåliga reklam. Denna diskussion innefattade Sig igår i soffan mellan mig och min syster .
Är Sveriges reklam så dåliga för att vi ska komma ihåg dom? Som jobbiga reklamlåten bafusin? "Har du ont så ta bafusin det ger magen bra känsla och stil "
Tänk att sitta med på det kontoret och ta fram en reklam för sin produkt . Som reklamen med ett gäng som har aerobics
Med en clown i . Så står det " vem tror ni köpt dåligt kök?"
Ja på det kontoret diskuteras det bog för fullt. Så kommer det " ja men en clown ! That should Do it"
Resan hem från Idre har varit lång men det är endast pga av målet :)
Snart är vi hemma och jag längtar . Veckan har varit bra men ibland är det oxå väldigt skönt att komma hem !
Imorgon är det nyår (som alla vet) och då blir det Lerum som gäller :)
söndag 30 december 2012
lördag 29 december 2012
3 down seven to go
Ja här sitter vi i Idre och imorgon är det dags att åka hem. Min syster är vrål sjuk och min bror har skadat axeln. Min yngsta av de äldre bröderna börjar oxå bli sjuk.
2 st kan inte alls åka men vi andra skulle ge oss ut i ottan för att hinna åka innan det var dags att packa och göra sig klara för imorgon. Men vaknade halv nio och min pappa skulle väckt mig halv åtta.
Kommer upp som vanligt med ruffsigt hår åt alla håll och kisande ögon och frågar pappa varför han inte väckt mig. Men det visade sig blåsa som fasiken och snöar i sidled så det blir att invänta bättre väder innan vi kan ge oss ut.
Känns ju en aning surt att inte kunna åka sista dagen då vi inte hinner åka något imorn. Vi får helt enkelt hoppas att vädret blir bättre snart och jag och pappa sticker ut på en sista tur.
Igår gick det jättebra att åka må jag säga. Jag fick bytt pjäxor och kände mig lite stadigare i benen. Och jag och pappa kunde åka ner för hela backen utan att stanna. Det gick så smidigt och båda kände oss självsäkra i backen. Sen hur fasiken det såg ut är ju skit samma.
Vi skulle åkt på skooter safari men det var fullbokat och då skulle vi hyra en badtunna istället för det men det var oxå fullbokat. Men vi har haft roligt ändå. Spelat mycket spel och berättat många typiska "söderlunds-minnen" Skrattat gott.
Tyvärr har det blivit för mycket mat och med tanke på min omlagda kost de senaste veckorna så har min hy bättrat sig. Sista hudanalysen som jag var på sa dom att det var ett sorts exsem och jag måste minska på jästen i magen med att byta kost. Efter denna veckan så har det blivit lite mycket godis och mat man inte är van vid så det har satt sig i huden. Får bara komma hem och äta min vanliga kost igen så blir det bättre.
Funderar på att göra en ny frans-förlänging. Tyckte det var väldigt fint sist jag hade det fastän jag var lite skeptisk till det. Ni vet ju hur jag är med tex akrylnaglar? Jag biter bort dom, vad säger det då om fransförlänging? Kan ju lika gärna dra bort det. Men jag tyckte om att slippa mascaran och ha fylliga ögon ändå.
Nu vet jag inte mer vad jag kan berätta men återkommer imorgon :)
2 st kan inte alls åka men vi andra skulle ge oss ut i ottan för att hinna åka innan det var dags att packa och göra sig klara för imorgon. Men vaknade halv nio och min pappa skulle väckt mig halv åtta.
Kommer upp som vanligt med ruffsigt hår åt alla håll och kisande ögon och frågar pappa varför han inte väckt mig. Men det visade sig blåsa som fasiken och snöar i sidled så det blir att invänta bättre väder innan vi kan ge oss ut.
Känns ju en aning surt att inte kunna åka sista dagen då vi inte hinner åka något imorn. Vi får helt enkelt hoppas att vädret blir bättre snart och jag och pappa sticker ut på en sista tur.
Igår gick det jättebra att åka må jag säga. Jag fick bytt pjäxor och kände mig lite stadigare i benen. Och jag och pappa kunde åka ner för hela backen utan att stanna. Det gick så smidigt och båda kände oss självsäkra i backen. Sen hur fasiken det såg ut är ju skit samma.
Vi skulle åkt på skooter safari men det var fullbokat och då skulle vi hyra en badtunna istället för det men det var oxå fullbokat. Men vi har haft roligt ändå. Spelat mycket spel och berättat många typiska "söderlunds-minnen" Skrattat gott.
Tyvärr har det blivit för mycket mat och med tanke på min omlagda kost de senaste veckorna så har min hy bättrat sig. Sista hudanalysen som jag var på sa dom att det var ett sorts exsem och jag måste minska på jästen i magen med att byta kost. Efter denna veckan så har det blivit lite mycket godis och mat man inte är van vid så det har satt sig i huden. Får bara komma hem och äta min vanliga kost igen så blir det bättre.
Funderar på att göra en ny frans-förlänging. Tyckte det var väldigt fint sist jag hade det fastän jag var lite skeptisk till det. Ni vet ju hur jag är med tex akrylnaglar? Jag biter bort dom, vad säger det då om fransförlänging? Kan ju lika gärna dra bort det. Men jag tyckte om att slippa mascaran och ha fylliga ögon ändå.
Nu vet jag inte mer vad jag kan berätta men återkommer imorgon :)
torsdag 27 december 2012
Kisspaus nr 235
Ja här i Idre är det otroligt vackert. Underbar utsikt och fantastiska backar. Alla är trevliga och glada.
I början av veckan kände jag mig kissenödig hela tiden och påpekade till min syster att jag tror att jag börjar få urinvägsunfektion. Samma morgon när jag vart på toa satt hela familjen och pratade om det vid frukosten.
"Är detta något man pratar om högt när man äter frukost" Säger jag..
Min syster svarar: " Vi sa det tyst men pappa sa Va?" Haha, ja ni som känner min pappa och vet hur det är i denna familjen kan nog se det framför sig.
Köpte en massa tranbärsjuice och satte i mig en halv citron. Efter det blev det ingefärste och massa vatten. Började må bättre och tänkte att jag dricker tranbärsjuice varje dag för det sura i den juicen hjälper.
På dagen igår när jag var ute och åkte med pappa och han åkte mot ett staket i backen fick mig att skratta så jag nästan kissade på mig. Det såg för jäddra roligt ut och pappa bringar mig mycket skratt i backarna. Undrar mer om det är för att han ser alldeless lycklig ut när han åker eller om det är för att han tror att han är störtlopps proffs. :)
Under denna natten har jag vaknat några gånger för jag vart så kissenödig att jag måste gå upp och gå på toa. Man känner lite i bakhuvudet att är det såhär man ska ha det sen när man är 70 år?
På morgonen hade jag dock rejält ont och fick åka ner till sjukstugan för att få antibiotika.
Magen krampar litegrann och man känner sig kissenödig hela tiden.
Blir ingen skidåkning för min del nu på morgonen.
Igår satt vi och spelade sällskapsspel. Det är riktigt roligt, det fick bli Med andra ord och picturenary. Man kan få till rätt mycket när man ska måla. Jag fick vax böna och målade ett ljus som rinner och en bakpotatis som min bror tyckte det var. Dock vann inte mitt lag men vi låg först länge.
De andra är ute och åker och jag blir lite orolig nu när min pappa ska ut och åka själv eftersom jag inte mår jättebra nu på morgonen och vill inte behöva stanna och kissa varje kvart. Läkarn sa dock att det skulle vara mycket bättre till imorn. Vill ju inte direkt vara sån här när jag kommer hem. Min syster har oxå blivit sjuk men för henne är det halsen som är jobbig mot henne.
Idag var det tal om att åka skooter safari och sen bowling på kvällen. Bowling är någonting som inte finns i mitt system. Spelar ingen roll hur jag står eller vad jag har för klot, jag är bara dömd att misslyckas. Men man får väl offra sig för familjen =)
Hoppas dagen imorgon blir bättre så jag kan ge mig ut med pappa igen !
Ja just det , åka lift med pappa där. rena underhållningen! Första dagen när vi skulle åka sittliften så ställde han sig så långt bak för att sätta sig först vilket gjorde att det böev stopp för alla andra så de fick stänga av liften.
Andra gången gick det bra fast då stressade han fram så jag hann inte med och fick åka liften bakom. Under lift resan finns det ett avhopp och där fastnade pappa med stavarna i snön så han böjde ena staven rejält. När vi kom upp till toppen skulle han böja tillbaka staven och knäckte den itu.
Igår när vi skulle åka kom han på liften utan problem men att komma in registrerade han sitt liftkort men hann inte emellan och fick gå igenom en annan väg. Omständigt.
Men när vi skulle hem igår och åka knappliften samma sak där, registrerade och hann inte emellan då det inte går så han fick gå genom knatteingången. Pappa i ett nötskal :)
Hahahah ja det ska då inte vara lätt
I början av veckan kände jag mig kissenödig hela tiden och påpekade till min syster att jag tror att jag börjar få urinvägsunfektion. Samma morgon när jag vart på toa satt hela familjen och pratade om det vid frukosten.
"Är detta något man pratar om högt när man äter frukost" Säger jag..
Min syster svarar: " Vi sa det tyst men pappa sa Va?" Haha, ja ni som känner min pappa och vet hur det är i denna familjen kan nog se det framför sig.
Köpte en massa tranbärsjuice och satte i mig en halv citron. Efter det blev det ingefärste och massa vatten. Började må bättre och tänkte att jag dricker tranbärsjuice varje dag för det sura i den juicen hjälper.
På dagen igår när jag var ute och åkte med pappa och han åkte mot ett staket i backen fick mig att skratta så jag nästan kissade på mig. Det såg för jäddra roligt ut och pappa bringar mig mycket skratt i backarna. Undrar mer om det är för att han ser alldeless lycklig ut när han åker eller om det är för att han tror att han är störtlopps proffs. :)
Under denna natten har jag vaknat några gånger för jag vart så kissenödig att jag måste gå upp och gå på toa. Man känner lite i bakhuvudet att är det såhär man ska ha det sen när man är 70 år?
På morgonen hade jag dock rejält ont och fick åka ner till sjukstugan för att få antibiotika.
Magen krampar litegrann och man känner sig kissenödig hela tiden.
Blir ingen skidåkning för min del nu på morgonen.
Igår satt vi och spelade sällskapsspel. Det är riktigt roligt, det fick bli Med andra ord och picturenary. Man kan få till rätt mycket när man ska måla. Jag fick vax böna och målade ett ljus som rinner och en bakpotatis som min bror tyckte det var. Dock vann inte mitt lag men vi låg först länge.
De andra är ute och åker och jag blir lite orolig nu när min pappa ska ut och åka själv eftersom jag inte mår jättebra nu på morgonen och vill inte behöva stanna och kissa varje kvart. Läkarn sa dock att det skulle vara mycket bättre till imorn. Vill ju inte direkt vara sån här när jag kommer hem. Min syster har oxå blivit sjuk men för henne är det halsen som är jobbig mot henne.
Idag var det tal om att åka skooter safari och sen bowling på kvällen. Bowling är någonting som inte finns i mitt system. Spelar ingen roll hur jag står eller vad jag har för klot, jag är bara dömd att misslyckas. Men man får väl offra sig för familjen =)
Hoppas dagen imorgon blir bättre så jag kan ge mig ut med pappa igen !
Ja just det , åka lift med pappa där. rena underhållningen! Första dagen när vi skulle åka sittliften så ställde han sig så långt bak för att sätta sig först vilket gjorde att det böev stopp för alla andra så de fick stänga av liften.
Andra gången gick det bra fast då stressade han fram så jag hann inte med och fick åka liften bakom. Under lift resan finns det ett avhopp och där fastnade pappa med stavarna i snön så han böjde ena staven rejält. När vi kom upp till toppen skulle han böja tillbaka staven och knäckte den itu.
Igår när vi skulle åka kom han på liften utan problem men att komma in registrerade han sitt liftkort men hann inte emellan och fick gå igenom en annan väg. Omständigt.
Men när vi skulle hem igår och åka knappliften samma sak där, registrerade och hann inte emellan då det inte går så han fick gå genom knatteingången. Pappa i ett nötskal :)
Hahahah ja det ska då inte vara lätt
måndag 24 december 2012
Att möta osäkerheten
Många saker som man lär sig under sin barndom tycker man sitter fast i huvudet. Som att göra en femfläta, glömt. Göra sin egna panflöjt, glömt. Hur man gjorde saker från grunden helt enkelt. Men cykla är någonting du alltid kan.
Jag tror absolut att det är samma me skidor. Här har jag åkt sen jag var sex år tills jag gick i sexan. När jag då var 12 år åkte jag sista gången. Sen gick det ett par år och min syster tyckte vi skulle ut och åka i Alafors. Då hade det passerat 8 ljuva år innan jag åkte. Men vi åkte upp och stod där uppe på toppen och tyckte att det var väldigt brant helt plötsligt.
Jag kände magkänslan som sa till mig " det är som att cykla, något du alltid minns ".
"Ähh fuck it" sa jag till syrran och tog sats och åkte nästan helt rakt ner.
Adrenalinet i kroppen pumpade som aldrig förr och jag kände mig verkligen Alive när jag kom ner. Syster var då kvar på toppen, men vågade tillslut.
Under denna resan var planen att åka längdskidor med min käre mor för mamma och pappa hade inte åkt utför (slalom) på 15 år och vågade inte ge sig ut.
När vi kollar hur spåren såg ut och bestämde oss för att hyra bara en dag skidor och ta en provtur så åkte vi ner till skiduthyrningen.
Men när vi kom in där glimtade det nog till i allas ögon och man insåg att åka skidor är jävligt roligt.
Vi sa att vi skulle fundera medans vi handlade nere i byn om det var värt det att åka utför istället med tanke på mitt knä. Jag gick till en sportaffär och köpte mig ett grövre stöd till benet och tänkte att jag kan ju ha båda stöden så jag känner att jag vågar åka.
sagt och gjort. Vi provade ut skidor och pjäxor. Pappa började bli riktigt taggad men ville ändå börja i barnbacken för att känna på det innan de stora backarna. Mamma blev dock på tok för stressad där inne så hon ville inte hyra pjäxor. Men jag och pappa gav oss ut.
Man kan se att Stig Helmer och pappa hade en skrämmande likhet men faktum är att han vågade och testade sig fram med vad han vågade.
Och han tyckte det var så roligt! Det var en fröjd att se verkligen.
För mig var det riktigt läskigt halva första backen men sen rullade det allt på och man litar på sig själv och att man faktiskt kan åka skidor. Att åka skidor är som att cykla. Det sitter där inne i bakhuvudet och bara vet att you can do it.
På kvällen slutade det med ett julbord fullt av kaos då dom hade satt lift personalen i serveringen och allting bara tog väldigt lång tid. Gnälliga som vi var började vi inse att vi har ju ingen brådska och att det faktiskt inte gör någonting att det tar lite tid. Dom gör ju faktiskt så gott dom kan.
Väl hemma satt vi och citerade roliga sketcher ur Hipp Hipp , garvade gott och nu är det dags att sova. Men det är en dag imorgon oxå som blir en heldag att åka .
Mamma och min bror Jezper skulle ner till uthyrningen och prova ut nya pjäxor så mamma oxå kommer iväg. Hon behöver bara en lugn miljö och lugn person att hjälpa henne med det.
Ska se om jag fattar snart hur man lägger upp bilder i denna bloggen så det blir lite extra liv i den.
Inget bittert att rapportera ännu men det kommer, tro mig ... det kommer =)
Jag tror absolut att det är samma me skidor. Här har jag åkt sen jag var sex år tills jag gick i sexan. När jag då var 12 år åkte jag sista gången. Sen gick det ett par år och min syster tyckte vi skulle ut och åka i Alafors. Då hade det passerat 8 ljuva år innan jag åkte. Men vi åkte upp och stod där uppe på toppen och tyckte att det var väldigt brant helt plötsligt.
Jag kände magkänslan som sa till mig " det är som att cykla, något du alltid minns ".
"Ähh fuck it" sa jag till syrran och tog sats och åkte nästan helt rakt ner.
Adrenalinet i kroppen pumpade som aldrig förr och jag kände mig verkligen Alive när jag kom ner. Syster var då kvar på toppen, men vågade tillslut.
Under denna resan var planen att åka längdskidor med min käre mor för mamma och pappa hade inte åkt utför (slalom) på 15 år och vågade inte ge sig ut.
När vi kollar hur spåren såg ut och bestämde oss för att hyra bara en dag skidor och ta en provtur så åkte vi ner till skiduthyrningen.
Men när vi kom in där glimtade det nog till i allas ögon och man insåg att åka skidor är jävligt roligt.
Vi sa att vi skulle fundera medans vi handlade nere i byn om det var värt det att åka utför istället med tanke på mitt knä. Jag gick till en sportaffär och köpte mig ett grövre stöd till benet och tänkte att jag kan ju ha båda stöden så jag känner att jag vågar åka.
sagt och gjort. Vi provade ut skidor och pjäxor. Pappa började bli riktigt taggad men ville ändå börja i barnbacken för att känna på det innan de stora backarna. Mamma blev dock på tok för stressad där inne så hon ville inte hyra pjäxor. Men jag och pappa gav oss ut.
Man kan se att Stig Helmer och pappa hade en skrämmande likhet men faktum är att han vågade och testade sig fram med vad han vågade.
Och han tyckte det var så roligt! Det var en fröjd att se verkligen.
För mig var det riktigt läskigt halva första backen men sen rullade det allt på och man litar på sig själv och att man faktiskt kan åka skidor. Att åka skidor är som att cykla. Det sitter där inne i bakhuvudet och bara vet att you can do it.
På kvällen slutade det med ett julbord fullt av kaos då dom hade satt lift personalen i serveringen och allting bara tog väldigt lång tid. Gnälliga som vi var började vi inse att vi har ju ingen brådska och att det faktiskt inte gör någonting att det tar lite tid. Dom gör ju faktiskt så gott dom kan.
Väl hemma satt vi och citerade roliga sketcher ur Hipp Hipp , garvade gott och nu är det dags att sova. Men det är en dag imorgon oxå som blir en heldag att åka .
Mamma och min bror Jezper skulle ner till uthyrningen och prova ut nya pjäxor så mamma oxå kommer iväg. Hon behöver bara en lugn miljö och lugn person att hjälpa henne med det.
Ska se om jag fattar snart hur man lägger upp bilder i denna bloggen så det blir lite extra liv i den.
Inget bittert att rapportera ännu men det kommer, tro mig ... det kommer =)
söndag 23 december 2012
Den långa vägen till stressig semester
Nu har man kommit fram.. kommit fram till den ljuva semestern. Att ha semester handlar om att ta det lungt, slappna av och andas. Men vår familj handlar det om organiserat kaos och vem som får en syl i vädret.
Det var många år sedan sist vår familj var iväg allihopa tillsammans. mycket att det blivit så är på grund av att våra kära föräldrar ville ha en liten knä hund och köpte en Border collie som hållt dom hemma rätt mycket. Men denna gången var denna resan till Idre deras ide och alla blev så glada.
Lite strul har det varit för att komma hit men jag tror att nu när alla verkligen satte sig ner och kände den äkta Söderlunds andan så hade vi ändå tyckt att det var värt det.
Resan hit var oändligt lång. Inte för att vi körde för långsamt utan bara att vi drabbats av "Ilands-problem" under vägens gång.
Första var när min bror erkände att han bara snabb kikat lite på vägen på kartan och visste inte riktigt vart vi skulle men det kändes som vi körde lite fel.. när vi väl kom in på rätt väg hamnade vi bakom en plogbil som låg med en liten svans. Ingen snö i syne en så länge. När vi satt och hoppaes att han skulle ha rast snart och han körde bort efter en bra stund så var vägen fri. Somna lyckades jagb göra en liten stund.
Vet ni att det finns absolut inte ett ända sätt att sova bekvämt i en bil. Det är antingen att ligga med hakan i bröstet och ha nackspärr resten av veckan , eller sova på sidan av axeln som oxå ger nackspärr. Men är man trött så lyckas man och anser väl aldrig att det är värt det. Eller så somnar du på det där sexiga viset... huvudet mot nackstödet och munnen går inte att hålla stängd. Oundvikligt att inte låta i en sådan position .
Lyckligtvis somnade jag gott på axeln.
Efter en stund vaknar jag till av att min bror ser en mack och vi ska gå på toa. När jag kommer in så är det 4 personer framför mig som väntar och det tar tid. Tid tid tid... Jag tänkte väl att det är lika bra att vänta så vi inte behöver stanna på nästa mack heller. Så jag väntade och väntade.. såg inte min bror någonstans för han satt ju ute i bilen och väntade och väntade på mig.
Framför mig står en rätt ung tjej, en kille i min ålder med sin mamma och en tant. Men magsjuka måste ha gått för varje person var inne i för jävla lång tid.
Man tänker ju alltid att va fan är det som tar sån tid där inne egentligen, man själv är ju alltid så snabb!?
Tillslut efter jag kommit in efter en 20 min som det kändes åkte vi vidare.. Gps:en ändrade mil och tid hela tiden och mina andra syskon ringde och var redan framme. Det enda vi hade att tänka på var att vi skulle handla i Mora, sen raka vägen till Idre.
Segt som det var att alla vägar såg exakt likadana ut gjorde inte saken bättre . Väg, snö och träd. Inte en civilisation i sikte.
I Mora sen så fick vi handlat och vi tänkte att lika bra att gå på toa innan vi åker vidare.
Ingen var vid toan så jag sa till Jezper , gå du först så hinner jag röka när du packar in bilen sen.
Japp, han går på toa och jag håller koll på¨vagnen. Efter ett par minuter kom Familjen Annorlunda och skulle på toaletten. Och när min bror kom ut sa blicken allt. Och vi väntade och väntade...
Segt.. tillbaka till vägen efter mycket om och men och möttes av .. guess what. Skog, snö och väg.. två timmar kvar .. suck.
Min syster ringer och berättar att mamma och pappa kommit fram men deras bil klarade inte att komma upp för backen till stugan.. Så att försöka gasa upp och inse att det inte funkade gjorde att pappa gled med bilen bakåt in i en snödriva och fastnade. Så 2 män kommer och hjälper han. Tillslut var Mamma pappa och min bror ute och putte bilen upp för backen samtidigt som Emmis kille Patrik körde..
Många bäckar små, men vår familj är vår och vi har roliga historier alltid eftersom vi alltid har den där glimten i ögat med oturen :)
Mysig stuga och fantatiskt ställe gör nog att denna veckan kan under alla odds sluta hur fan som helst. Men det bästa är att det kommer alltid, alltid vara ett gott skratt för livet.'
Sov gott och God Jul
Det var många år sedan sist vår familj var iväg allihopa tillsammans. mycket att det blivit så är på grund av att våra kära föräldrar ville ha en liten knä hund och köpte en Border collie som hållt dom hemma rätt mycket. Men denna gången var denna resan till Idre deras ide och alla blev så glada.
Lite strul har det varit för att komma hit men jag tror att nu när alla verkligen satte sig ner och kände den äkta Söderlunds andan så hade vi ändå tyckt att det var värt det.
Resan hit var oändligt lång. Inte för att vi körde för långsamt utan bara att vi drabbats av "Ilands-problem" under vägens gång.
Första var när min bror erkände att han bara snabb kikat lite på vägen på kartan och visste inte riktigt vart vi skulle men det kändes som vi körde lite fel.. när vi väl kom in på rätt väg hamnade vi bakom en plogbil som låg med en liten svans. Ingen snö i syne en så länge. När vi satt och hoppaes att han skulle ha rast snart och han körde bort efter en bra stund så var vägen fri. Somna lyckades jagb göra en liten stund.
Vet ni att det finns absolut inte ett ända sätt att sova bekvämt i en bil. Det är antingen att ligga med hakan i bröstet och ha nackspärr resten av veckan , eller sova på sidan av axeln som oxå ger nackspärr. Men är man trött så lyckas man och anser väl aldrig att det är värt det. Eller så somnar du på det där sexiga viset... huvudet mot nackstödet och munnen går inte att hålla stängd. Oundvikligt att inte låta i en sådan position .
Lyckligtvis somnade jag gott på axeln.
Efter en stund vaknar jag till av att min bror ser en mack och vi ska gå på toa. När jag kommer in så är det 4 personer framför mig som väntar och det tar tid. Tid tid tid... Jag tänkte väl att det är lika bra att vänta så vi inte behöver stanna på nästa mack heller. Så jag väntade och väntade.. såg inte min bror någonstans för han satt ju ute i bilen och väntade och väntade på mig.
Framför mig står en rätt ung tjej, en kille i min ålder med sin mamma och en tant. Men magsjuka måste ha gått för varje person var inne i för jävla lång tid.
Man tänker ju alltid att va fan är det som tar sån tid där inne egentligen, man själv är ju alltid så snabb!?
Tillslut efter jag kommit in efter en 20 min som det kändes åkte vi vidare.. Gps:en ändrade mil och tid hela tiden och mina andra syskon ringde och var redan framme. Det enda vi hade att tänka på var att vi skulle handla i Mora, sen raka vägen till Idre.
Segt som det var att alla vägar såg exakt likadana ut gjorde inte saken bättre . Väg, snö och träd. Inte en civilisation i sikte.
I Mora sen så fick vi handlat och vi tänkte att lika bra att gå på toa innan vi åker vidare.
Ingen var vid toan så jag sa till Jezper , gå du först så hinner jag röka när du packar in bilen sen.
Japp, han går på toa och jag håller koll på¨vagnen. Efter ett par minuter kom Familjen Annorlunda och skulle på toaletten. Och när min bror kom ut sa blicken allt. Och vi väntade och väntade...
Segt.. tillbaka till vägen efter mycket om och men och möttes av .. guess what. Skog, snö och väg.. två timmar kvar .. suck.
Min syster ringer och berättar att mamma och pappa kommit fram men deras bil klarade inte att komma upp för backen till stugan.. Så att försöka gasa upp och inse att det inte funkade gjorde att pappa gled med bilen bakåt in i en snödriva och fastnade. Så 2 män kommer och hjälper han. Tillslut var Mamma pappa och min bror ute och putte bilen upp för backen samtidigt som Emmis kille Patrik körde..
Många bäckar små, men vår familj är vår och vi har roliga historier alltid eftersom vi alltid har den där glimten i ögat med oturen :)
Mysig stuga och fantatiskt ställe gör nog att denna veckan kan under alla odds sluta hur fan som helst. Men det bästa är att det kommer alltid, alltid vara ett gott skratt för livet.'
Sov gott och God Jul
onsdag 19 december 2012
Tillflykts ort
Jag ser nog min blogg som en sorts dagbok, där det inte gör någonting att folk läser vad jag skriver. Det är för min egna skull som den skrivs. Någon sa till mig en gång att jag burit med mig mig så mycket på axlarna och behöver släppa det. Genom att skriva släpper små delar hela tiden tills man är fri. Och jag ska säga att det funkar riktigt bra.
Så jag skriver när jag känner för det, då jag har någonting jag vill säga eller bara avreagera mig på.
Nu är det mindre än en vecka kvar innan jag åker till Idre med min familj.
Idag har dagen gått åt till att äta frukost med Linn i stan. Hittat ett par skor som jag ska köpa. Fantastiskt snygga vinterskor. Sen hoppas jag att veckan går snabbt. Det kommer vara riktigt mycket på jobbet nu under jul. Men min arbetsplats har löst det så bra för mig så jag är nöjd och förhoppningsvis inte behöver stressa ihjäl mig.
Sen har jag försökt hitta motivation till att packa. Jag hinner inte med så mycket innan jag måste åka så det fick bli att pilla med det idag. Så vet jag att min tros/strump och bh låda är på tok för liten och jag har en ikea kasse till med massa strumpor och trosor så jag tänkte rensa den.
När jag väl står där och undrar om den utlimata frågan, Vart tar strumpa nr2 vägen hela tiden?
Att para sockar är ju som att lägga memory. Inte den för den har inte samma ränder som den här.
Inte den för den har inte en katt på. ÅHH två svarta , match.. nej den var visst lite hint av blå.
Hade det inte egentligen vart enkelt att hela tiden köpa samma sockar så du hela tiden har match på det.
Ikväll blir det att lägga sig tidigt och lugna sig framför tv:n.
Och på fredag blir det mys för fulla puckar ! Då ska jag gå på Jul på Liseberg. Sen efter det ska jag möta upp Linn. Det ska bli så trevligt. Har inte vart på jul på Liseberg ännu men jag har hört att den ska vara väldigt fin i år. Eftersom jag gillar djur och dom brukar ha grisar, hästar och getter där så ville jag så gärna gå och klappa. Men det året jag var där hade dom kaniner och... dum dum daaaa SVARTA hönor ! Vilken grej.. not !
På senare tid har jag lärt känna mig själv på nytt. Låter kanske konstigt eftersom jag alltid är mig själv. Men känner det är lättare att säga ifrån när det är någonting jag inte vill ha eller vill ha. Ställa krav som gynnar mig och merparten. Men varför har det varit så svårt innan?
Är det för att man alltid är för snäll. Som alla undrar varför rika är rika och fattiga fattiga. Rika är snåla och fattiga generösa. (Gäller inte alla över en kant såklart)
Men kanske är det så med snällhet oxå? Att är du för snäll så blir du överkörd och utnyttjad än om du är en riktig bitch och får högre lön. Kan man inte vara både och?
På något sätt anser jag mig själv växt så mycket de sista året. 2012 har varit ett stormigt, hetisgt och fantastiskt år men jag har verkligen lärt känna mig själv. Inser vem det är jag vill vara. Och varför jag väljer att vara den personen. För älskar du inte dig själv så kan du älska någon annan men din egna kärlek som inte finns stör den nuvarande.
Jag älskade mig själv om mest under perioden mellan 19-22 år. Väldigt rolig tid i mitt liv där jag konstant var mig själv och var alltid glad oavsett situation. Jag fick beröm för mitt alltid glada bemötande och glada arbetssätt. Men under årens gång säger en kollega på Maxi till mig " Vad hände med den glada Frida" Jag säger inte heller att jag var en deppig person efter 22 års ålder, men nu känner man att man är vuxen och har en helt annan syn på saker och ting. Man blir inte yngre ;)
Vänner som man umgås med , Inom dom finner du oxå ett storts DU. Där är jag nu, Fantastisk känsla att alltid känna att dagarna behagar dig. Du gillar ditt liv, ditt jobb och dina vänner, hela din vardag. Är inte det oersättligt ?
Så vad är det egentligen jag missat under mina förhållande år? Jag var väldigt fri när jag var tillsammans med Daniel. Jag fick ha mina vänner och mitt privatliv ifred. så egentligen är det ingenting jag känner att jag missat.
Jag kanske bara vill sväva lite på mina ega moln och bara må jättebra precis som jag gör nu :)
Så jag skriver när jag känner för det, då jag har någonting jag vill säga eller bara avreagera mig på.
Nu är det mindre än en vecka kvar innan jag åker till Idre med min familj.
Idag har dagen gått åt till att äta frukost med Linn i stan. Hittat ett par skor som jag ska köpa. Fantastiskt snygga vinterskor. Sen hoppas jag att veckan går snabbt. Det kommer vara riktigt mycket på jobbet nu under jul. Men min arbetsplats har löst det så bra för mig så jag är nöjd och förhoppningsvis inte behöver stressa ihjäl mig.
Sen har jag försökt hitta motivation till att packa. Jag hinner inte med så mycket innan jag måste åka så det fick bli att pilla med det idag. Så vet jag att min tros/strump och bh låda är på tok för liten och jag har en ikea kasse till med massa strumpor och trosor så jag tänkte rensa den.
När jag väl står där och undrar om den utlimata frågan, Vart tar strumpa nr2 vägen hela tiden?
Att para sockar är ju som att lägga memory. Inte den för den har inte samma ränder som den här.
Inte den för den har inte en katt på. ÅHH två svarta , match.. nej den var visst lite hint av blå.
Hade det inte egentligen vart enkelt att hela tiden köpa samma sockar så du hela tiden har match på det.
Ikväll blir det att lägga sig tidigt och lugna sig framför tv:n.
Och på fredag blir det mys för fulla puckar ! Då ska jag gå på Jul på Liseberg. Sen efter det ska jag möta upp Linn. Det ska bli så trevligt. Har inte vart på jul på Liseberg ännu men jag har hört att den ska vara väldigt fin i år. Eftersom jag gillar djur och dom brukar ha grisar, hästar och getter där så ville jag så gärna gå och klappa. Men det året jag var där hade dom kaniner och... dum dum daaaa SVARTA hönor ! Vilken grej.. not !
På senare tid har jag lärt känna mig själv på nytt. Låter kanske konstigt eftersom jag alltid är mig själv. Men känner det är lättare att säga ifrån när det är någonting jag inte vill ha eller vill ha. Ställa krav som gynnar mig och merparten. Men varför har det varit så svårt innan?
Är det för att man alltid är för snäll. Som alla undrar varför rika är rika och fattiga fattiga. Rika är snåla och fattiga generösa. (Gäller inte alla över en kant såklart)
Men kanske är det så med snällhet oxå? Att är du för snäll så blir du överkörd och utnyttjad än om du är en riktig bitch och får högre lön. Kan man inte vara både och?
På något sätt anser jag mig själv växt så mycket de sista året. 2012 har varit ett stormigt, hetisgt och fantastiskt år men jag har verkligen lärt känna mig själv. Inser vem det är jag vill vara. Och varför jag väljer att vara den personen. För älskar du inte dig själv så kan du älska någon annan men din egna kärlek som inte finns stör den nuvarande.
Jag älskade mig själv om mest under perioden mellan 19-22 år. Väldigt rolig tid i mitt liv där jag konstant var mig själv och var alltid glad oavsett situation. Jag fick beröm för mitt alltid glada bemötande och glada arbetssätt. Men under årens gång säger en kollega på Maxi till mig " Vad hände med den glada Frida" Jag säger inte heller att jag var en deppig person efter 22 års ålder, men nu känner man att man är vuxen och har en helt annan syn på saker och ting. Man blir inte yngre ;)
Vänner som man umgås med , Inom dom finner du oxå ett storts DU. Där är jag nu, Fantastisk känsla att alltid känna att dagarna behagar dig. Du gillar ditt liv, ditt jobb och dina vänner, hela din vardag. Är inte det oersättligt ?
Så vad är det egentligen jag missat under mina förhållande år? Jag var väldigt fri när jag var tillsammans med Daniel. Jag fick ha mina vänner och mitt privatliv ifred. så egentligen är det ingenting jag känner att jag missat.
Jag kanske bara vill sväva lite på mina ega moln och bara må jättebra precis som jag gör nu :)
tisdag 18 december 2012
8 öl och en rökt tunna
Oj nu hade läsningarna höjts, ännu en dag som blivit gjord för mig. Nästan 60 pers hade läst denna gången. Herregud =)
Om knappt en vecka åker jag med min familij till Idre, ni vet kanske inte alla men vi är en väldigt stor familj så vi blir 7 pers med familjemedlemar sen en fru och en pojkvän med. Det ska bli så himla kul. Är glad att jag inte åker med emmi och hennes bil då jag måste lyssna på Kent i 6 timmar ^^ (var bara tvungen)
Jobbet går bra och Store Support hade försökt få tag på mig igår när jag låg och tog min eftermiddagslur och sa att allting nu är klart. Så nu är jag anställd på riktigt på mitt nya ställe.
Jag tror verkligen inte jag kommer jobba i butik i 50 år för det ligger inte i mina planer utan det ska bli att bli fältsäljare. Men får lägga det målet på is i ett halvår.
Vi har haft lite diskussioner under veckan om vad för vanliga situationer man kan irritera sig på, alltså typiska "dagens- ilands-problem"
Ett av dom är på spårvagnen, jag sätter mig aldrig på handikappsplatsen för det är till för de gamla eller de skadade och förstår inte folk som sätter sig där och vägrara flytta på sig. Feg som jag var när jag hade kryckor och skulle åka in till stan satt en liten go tjockis på handikapp och det var helt fullt överallt. Jag vågade inte säga något utan fick stå. Kan ta lite tid för mig att samla mod i vissa situationer. Men sen är det de här med att sätta sig längst ut på en plats. Är det bara för att man så gärna sitter själv ?
För de som faktiskt vågar fråga om dom får sätta sig ner måste knö sig in mellan den som sitter ytterst för att ta sig in. Sen hatar jag när man ska gå av och personen breve inte lyfter sig !? Jag lyfter mig för det är lättast att gå av. Inte köra bio grejen att skyffla undan benen så man känner att man drar en del av rumpan i ansiktet på dom. fast å andra sidan kanske dom ville ha en prewiew .
En annangång när jag åkte hem från en utekväll som vart rätt lugn så satt jag på vagnen och en Jamaican-man kom och satte sig bredvid mig. Tror jag var rätt trött och hade inte druckit så mycket. Men det hade den här snubben. Han var så trött och jag såg i vit ögat att han inte kunde hålla sig vaken. Så det blev som i Sj reklamen när MC-knutten somnar på Slipsnissens axel.
Japp där satt jag med en främmande man sovandes på min axel. Obekväm som jag blev putte jag till honom och sa att han inte kunde sova på mig. Han bad om ursäkt och rätade på sig. Det gick kanske 5 sekunder så låg han där igen, på min axel..
Efter 3 misslyckande att säga till han då han bara somnade om så kände väl jag att aja, sov där då. =) så han sov gott på min axel tills jag var tuvungen att gå av. God gärning?
Under denna veckan har jag tärffat mycket pensionärer, jag fattar att många är så ensamna så att de går och handlar för att få lite socialt liv. Men vissa ska gärna i alla sina meningar berätta hur dåliga dom är och hur synd det är om dom, och alltid hur ensamna dom är. Vissa äldre tycker jag så mycket om för det finns söta tanter och gubbar och det finns det "upp-med-näsan" tant och gubbar.
Jag tror i deras tidsålder så var det bara deras män som gällde och när dom dör så blir de ensamna och inser värdet i att hålla kvar sina vänner.
Vad jag inte fattar eller fattar precis är eftersom jag jobbar med mat och är mycket kunnig inom mat så tror jag vissa har sån syn på mig när ,de handlar. "Vad kan du om mat egentligen" Men det kan jag och blev förvånad när en dam kom fram och frågade vad en fläskytterfile var och hur man lagade den. Men åter till det jag skulle säga. Bir så full i skratt av det som står i tidingarna om mat. Allting är farligt eller det ena och det andra. E nr som inte är bra. Fett är inte bra, Konserveringsmedel är inte bra.. yeah yeah vi fattar !!
Men två damar stog och pratade om rödbetsallad när jag skulle hjälpa dom. Jag hade tagit det ur en burk och lagt i. hon frågade om vi gjorde den själva. Först sa jag ja men kom på sen att det hade vi ju inget men sa inget.
"jag är allgerisk mot konserveringsmedel, så hoppas du talar sanning nu" Då undrar jag hur hennes måltider ser ut, för är man allergisk så kan det inte gå ner mycket i den magen
Om knappt en vecka åker jag med min familij till Idre, ni vet kanske inte alla men vi är en väldigt stor familj så vi blir 7 pers med familjemedlemar sen en fru och en pojkvän med. Det ska bli så himla kul. Är glad att jag inte åker med emmi och hennes bil då jag måste lyssna på Kent i 6 timmar ^^ (var bara tvungen)
Jobbet går bra och Store Support hade försökt få tag på mig igår när jag låg och tog min eftermiddagslur och sa att allting nu är klart. Så nu är jag anställd på riktigt på mitt nya ställe.
Jag tror verkligen inte jag kommer jobba i butik i 50 år för det ligger inte i mina planer utan det ska bli att bli fältsäljare. Men får lägga det målet på is i ett halvår.
Vi har haft lite diskussioner under veckan om vad för vanliga situationer man kan irritera sig på, alltså typiska "dagens- ilands-problem"
Ett av dom är på spårvagnen, jag sätter mig aldrig på handikappsplatsen för det är till för de gamla eller de skadade och förstår inte folk som sätter sig där och vägrara flytta på sig. Feg som jag var när jag hade kryckor och skulle åka in till stan satt en liten go tjockis på handikapp och det var helt fullt överallt. Jag vågade inte säga något utan fick stå. Kan ta lite tid för mig att samla mod i vissa situationer. Men sen är det de här med att sätta sig längst ut på en plats. Är det bara för att man så gärna sitter själv ?
För de som faktiskt vågar fråga om dom får sätta sig ner måste knö sig in mellan den som sitter ytterst för att ta sig in. Sen hatar jag när man ska gå av och personen breve inte lyfter sig !? Jag lyfter mig för det är lättast att gå av. Inte köra bio grejen att skyffla undan benen så man känner att man drar en del av rumpan i ansiktet på dom. fast å andra sidan kanske dom ville ha en prewiew .
En annangång när jag åkte hem från en utekväll som vart rätt lugn så satt jag på vagnen och en Jamaican-man kom och satte sig bredvid mig. Tror jag var rätt trött och hade inte druckit så mycket. Men det hade den här snubben. Han var så trött och jag såg i vit ögat att han inte kunde hålla sig vaken. Så det blev som i Sj reklamen när MC-knutten somnar på Slipsnissens axel.
Japp där satt jag med en främmande man sovandes på min axel. Obekväm som jag blev putte jag till honom och sa att han inte kunde sova på mig. Han bad om ursäkt och rätade på sig. Det gick kanske 5 sekunder så låg han där igen, på min axel..
Efter 3 misslyckande att säga till han då han bara somnade om så kände väl jag att aja, sov där då. =) så han sov gott på min axel tills jag var tuvungen att gå av. God gärning?
Under denna veckan har jag tärffat mycket pensionärer, jag fattar att många är så ensamna så att de går och handlar för att få lite socialt liv. Men vissa ska gärna i alla sina meningar berätta hur dåliga dom är och hur synd det är om dom, och alltid hur ensamna dom är. Vissa äldre tycker jag så mycket om för det finns söta tanter och gubbar och det finns det "upp-med-näsan" tant och gubbar.
Jag tror i deras tidsålder så var det bara deras män som gällde och när dom dör så blir de ensamna och inser värdet i att hålla kvar sina vänner.
Vad jag inte fattar eller fattar precis är eftersom jag jobbar med mat och är mycket kunnig inom mat så tror jag vissa har sån syn på mig när ,de handlar. "Vad kan du om mat egentligen" Men det kan jag och blev förvånad när en dam kom fram och frågade vad en fläskytterfile var och hur man lagade den. Men åter till det jag skulle säga. Bir så full i skratt av det som står i tidingarna om mat. Allting är farligt eller det ena och det andra. E nr som inte är bra. Fett är inte bra, Konserveringsmedel är inte bra.. yeah yeah vi fattar !!
Men två damar stog och pratade om rödbetsallad när jag skulle hjälpa dom. Jag hade tagit det ur en burk och lagt i. hon frågade om vi gjorde den själva. Först sa jag ja men kom på sen att det hade vi ju inget men sa inget.
"jag är allgerisk mot konserveringsmedel, så hoppas du talar sanning nu" Då undrar jag hur hennes måltider ser ut, för är man allergisk så kan det inte gå ner mycket i den magen
onsdag 12 december 2012
Vissa har det i sig
Jag måste nästan börja säga hur glad jag blir när jag ser att det är ca: 45 personer som läser mina blogginlägg när dom väl skrivs. Sådana saker gör mig väldigt glad och jag tycker väl det är kul att skriva för man lättar hjärtat på ett helt annat sätt en när man säger det.
I text kan man tolka känslor och tankar på ett helt unikt sätt en på samma sätt som att du säger det. För när man pratar om saker kan du egentligen tolka det som sägs via kroppsspråket. Men via text får man bilda sin egna uppfattning, och det kan väl vara rätt intressant ?
Jag är verkligen en tänkare, jag tänker på alldeles för mycket saker men det gör mig gott i alla fall. Men efter mitt besök hos ett medium i stan som berättade att man måste släppa många saker i sitt liv, du kan inte gå och bära på det. Just då bara av att en främling sa det till mig gjorde det så fantastiskt klart för mig att man inte kan leva i sin bubbla och vara olycklig, det är du som bildar din egna värld, och visst det blir väl inte alls som man tänkt sig med många saker.
Men vissa saker som dragit mig sen länge i livet, men nu kan jag ärligt säga till mig själv att det är borta, bearbetat och färdigt. Jag har aldrig varit så redo som jag är nu för nya äventyr. Nytt jobb ny miljö och mina älskade vänner. Man kan tolka det på olika sätt, men det bästa är att lösa sina egna dagar till det bästa och sväva på rosa moln via där.
Det är först när du är som bekvämast i din själv som du träffar någon som verkar vara vettig. Vi tar min syster tex. Hon var lycklig men insåg att vissa saker är bara helt enkelt inte värt att kämpa för. Många saker som hon kunde antyda till mitt och daniels förhållande där jag valde att acceptera hans dataspelande och ställde aldrig under 5 år ett ultimatum. Samma med Emmi.. borde man ställt ett ultimatum eller bara acceptera fakta som det är. Jag tror ju att det viktigaste i ett förhållande är att du väljer att leva med den persons dåliga sidor. Gör du inte det så .. ja ta en annan då =)
Min syster gjorde det valet och jag stöttade henne till massor, för i efterhand när man vet mer vad som försigår i ett sådant förhållande kan man inte annat än se det med en ny syn. Klart man blir ledsen, precis som hon var. Men hon växte, blev stark i sig själv och hittade en annan fantastisk människa där vissa saker är olika men mycket på samma nivå. Och det funkar.
Man behöver inte ha samma intressen för att passa ihop. Jag och Daniel hade väl knappt någonting gemensamt, ändå höll vi i så lång tid. Jag och Kristofer hade inte heller mycket gemensamt. Men dessa personers personligheter är vad jag fastar för. Men det ska ju hålla i sig ?
När jag ser på mina vänner som sitter i förhållande de inte vill ha så undrar jag varför gör dom inget åt det ? Tro fasiken inte att det är enkelt. Tror ni inte att jag också låg i månader och funderade på fall jag ville leva med Daniel eller inte. Att göra slut var nog det värsta situation jag någonsin kunnat göra. Man har dåligt samvete för att den ena personen verkligen inte vill att det ska ta slut, men det ordnar sig. Att flytta och börja om är inte lätt, men det gör dig starkare. Hellre lever jag själv än att vakna upp bredvid någon efter 25 år och inse att jag slösat bort mitt liv på något jag inte vill ha. Det är bara en kort period, fast det beror ju på vem som gjort slut. Vänner finns för att stötta er i dessa situationer. Om ni verkligen vet att ni inte älskar den personen ni lever med så finns det någon annan du tänkt älska. Do it and you will be strong.
Om vi går tillbaka 11 år i tiden då jag skadade mitt knä för första gången och jag hade den jätte schenan på benet på GBG kalaset. Jag satt och vila mig på trappan utan stora teatern och där kom en full kille och satte sig bredvid mig. Den vackraste jag sett! Han frågade om jag hade ett robot ben.
Vi pratade en stund och jag tog av en av hans ringar han hade på fungret och sparade för att försäkra mig att vi skulle ses igen. Efter en dejt tror jag att vi blev ihop. Men jag irriterade mig som fasiken på honom, så jag gjorde slut. Men tack vare mina klasskamrater som såg honom ansåg att jag skulle ge han en andra chans. Och det gjorde jag. 1 1/2 år av lycka levde vi i. Min syster sa att en förälskelse kan hålla upp till 1 år. Och det gjorde det verkligen. Första tonårskärleken är riktigt häftig, att vara så kär att man inte vet var man ska ta vägen och det bara pirrar hela tiden. Vem på denna jord säger att det fortfarande inte kan hända. Det finns hopp för er som lever olyckliga!
Ta vara på chansen som kommer..
Jag tror absolut att den rätt finns för alla människor, men jag är nog bara sån. Varför skulle man inte uppleva det en farmor och farfar upplevde för 100 år sen.
Jag har en bra tanke i huvudet ungefär vad jag söker, och hur mitt liv ska på ett hum se ut. Det betyder inte att det blir så men det känns som att det är skönt att ha något sorts mål i huvudet.
I text kan man tolka känslor och tankar på ett helt unikt sätt en på samma sätt som att du säger det. För när man pratar om saker kan du egentligen tolka det som sägs via kroppsspråket. Men via text får man bilda sin egna uppfattning, och det kan väl vara rätt intressant ?
Jag är verkligen en tänkare, jag tänker på alldeles för mycket saker men det gör mig gott i alla fall. Men efter mitt besök hos ett medium i stan som berättade att man måste släppa många saker i sitt liv, du kan inte gå och bära på det. Just då bara av att en främling sa det till mig gjorde det så fantastiskt klart för mig att man inte kan leva i sin bubbla och vara olycklig, det är du som bildar din egna värld, och visst det blir väl inte alls som man tänkt sig med många saker.
Men vissa saker som dragit mig sen länge i livet, men nu kan jag ärligt säga till mig själv att det är borta, bearbetat och färdigt. Jag har aldrig varit så redo som jag är nu för nya äventyr. Nytt jobb ny miljö och mina älskade vänner. Man kan tolka det på olika sätt, men det bästa är att lösa sina egna dagar till det bästa och sväva på rosa moln via där.
Det är först när du är som bekvämast i din själv som du träffar någon som verkar vara vettig. Vi tar min syster tex. Hon var lycklig men insåg att vissa saker är bara helt enkelt inte värt att kämpa för. Många saker som hon kunde antyda till mitt och daniels förhållande där jag valde att acceptera hans dataspelande och ställde aldrig under 5 år ett ultimatum. Samma med Emmi.. borde man ställt ett ultimatum eller bara acceptera fakta som det är. Jag tror ju att det viktigaste i ett förhållande är att du väljer att leva med den persons dåliga sidor. Gör du inte det så .. ja ta en annan då =)
Min syster gjorde det valet och jag stöttade henne till massor, för i efterhand när man vet mer vad som försigår i ett sådant förhållande kan man inte annat än se det med en ny syn. Klart man blir ledsen, precis som hon var. Men hon växte, blev stark i sig själv och hittade en annan fantastisk människa där vissa saker är olika men mycket på samma nivå. Och det funkar.
Man behöver inte ha samma intressen för att passa ihop. Jag och Daniel hade väl knappt någonting gemensamt, ändå höll vi i så lång tid. Jag och Kristofer hade inte heller mycket gemensamt. Men dessa personers personligheter är vad jag fastar för. Men det ska ju hålla i sig ?
När jag ser på mina vänner som sitter i förhållande de inte vill ha så undrar jag varför gör dom inget åt det ? Tro fasiken inte att det är enkelt. Tror ni inte att jag också låg i månader och funderade på fall jag ville leva med Daniel eller inte. Att göra slut var nog det värsta situation jag någonsin kunnat göra. Man har dåligt samvete för att den ena personen verkligen inte vill att det ska ta slut, men det ordnar sig. Att flytta och börja om är inte lätt, men det gör dig starkare. Hellre lever jag själv än att vakna upp bredvid någon efter 25 år och inse att jag slösat bort mitt liv på något jag inte vill ha. Det är bara en kort period, fast det beror ju på vem som gjort slut. Vänner finns för att stötta er i dessa situationer. Om ni verkligen vet att ni inte älskar den personen ni lever med så finns det någon annan du tänkt älska. Do it and you will be strong.
Om vi går tillbaka 11 år i tiden då jag skadade mitt knä för första gången och jag hade den jätte schenan på benet på GBG kalaset. Jag satt och vila mig på trappan utan stora teatern och där kom en full kille och satte sig bredvid mig. Den vackraste jag sett! Han frågade om jag hade ett robot ben.
Vi pratade en stund och jag tog av en av hans ringar han hade på fungret och sparade för att försäkra mig att vi skulle ses igen. Efter en dejt tror jag att vi blev ihop. Men jag irriterade mig som fasiken på honom, så jag gjorde slut. Men tack vare mina klasskamrater som såg honom ansåg att jag skulle ge han en andra chans. Och det gjorde jag. 1 1/2 år av lycka levde vi i. Min syster sa att en förälskelse kan hålla upp till 1 år. Och det gjorde det verkligen. Första tonårskärleken är riktigt häftig, att vara så kär att man inte vet var man ska ta vägen och det bara pirrar hela tiden. Vem på denna jord säger att det fortfarande inte kan hända. Det finns hopp för er som lever olyckliga!
Ta vara på chansen som kommer..
Jag tror absolut att den rätt finns för alla människor, men jag är nog bara sån. Varför skulle man inte uppleva det en farmor och farfar upplevde för 100 år sen.
Jag har en bra tanke i huvudet ungefär vad jag söker, och hur mitt liv ska på ett hum se ut. Det betyder inte att det blir så men det känns som att det är skönt att ha något sorts mål i huvudet.
söndag 9 december 2012
Bravader Bravader
Nu har man allt jobbat på rätt hårt, men fick denna veckan vara ledig tisdag och lördag. Lördagen tillägnade jag åt min vän Lotta som jag mötte upp och åkte med till Ikea. Hon skulle handla billiga lakan som var så fina. Då fick jag oxå tummen ur att köpa mig ett bestickställ. Efter det gick vi hem till mig och mös ner i soffan med varsitt glas vin. Efter 2 timmar var vi fulla och glaad coh satt och pratade mycket om allting.
Det är bra med vänner som man kan ventilera sig för, tänk vad mycket människor bär runt på? alla hemligheter och udda saker de kan ha för sig. Hur vet man egentligen hur en person är? Den kan ju vara ett riktigt psyko. Men i min lilla rosa värld tror jag gott om många. och är väl lite naiv på det sättet. Varför slog han tanten? Ja men tanten kanske slog först?
Ett bitter moment eller två har korsat mina tankar denna veckan och det första jag tänker ta upp är Sveriges underbara kö-system. Visst älskar vi det ? Varför ha Sverige kö-system egentligen? Det är väl många som faktiskt skiter i det ?
Som när man står i kö, jag tar själv alltid nummerlapp även om det inte är kö för att visa respekt.. men när det är kö och man står och väntar så kommer det någon ALLTID som säger "oj jag tog ingen lapp men jag har stått här länge" Tro FAN att dom får betjäning ändå? men vi andra då?
Det hemsöker väl mig sådana situationer eftersom jag alltid knödde mig före i lift kön när jag var liten.
Men en sak med köer som jag tycker är fantastiskt roligt är när det är massa folk som väntar och det är dags att trycka fram nummren på listan.
Så ropar man "26" högt och tydligt... ingen reagerar. "26!!!!" ingen reagerar... "27" säger man då så är det någon som är upp med handen fort som fan " MEN JAG HADE 26!" Det slår aldrig fel.. hahaha det är först när ens egna nummer passerat som man reagerar. Sjukt att hjärnan funkar så.
Eller när folk är irriterade på någonting och håller i en vara som dom kommer och ska säga till om. då måste dom alltid slänga den lite extra hårt på bordet. Precis som att det är ett tecken på att visa ställning att nu är jag sur.
Vad förutsägbara vissa människor är egentligen. Man kan nästan tolka dom direkt om vad det gäller eller när dom ens inte hunnit öppna munnen och man vet redan vad det är dom vill.
Ja idag är jag rätt trött så jag orkar inte skriva så mycket mer, men det kommer mera. alltid =)
Over and out
Det är bra med vänner som man kan ventilera sig för, tänk vad mycket människor bär runt på? alla hemligheter och udda saker de kan ha för sig. Hur vet man egentligen hur en person är? Den kan ju vara ett riktigt psyko. Men i min lilla rosa värld tror jag gott om många. och är väl lite naiv på det sättet. Varför slog han tanten? Ja men tanten kanske slog först?
Ett bitter moment eller två har korsat mina tankar denna veckan och det första jag tänker ta upp är Sveriges underbara kö-system. Visst älskar vi det ? Varför ha Sverige kö-system egentligen? Det är väl många som faktiskt skiter i det ?
Som när man står i kö, jag tar själv alltid nummerlapp även om det inte är kö för att visa respekt.. men när det är kö och man står och väntar så kommer det någon ALLTID som säger "oj jag tog ingen lapp men jag har stått här länge" Tro FAN att dom får betjäning ändå? men vi andra då?
Det hemsöker väl mig sådana situationer eftersom jag alltid knödde mig före i lift kön när jag var liten.
Men en sak med köer som jag tycker är fantastiskt roligt är när det är massa folk som väntar och det är dags att trycka fram nummren på listan.
Så ropar man "26" högt och tydligt... ingen reagerar. "26!!!!" ingen reagerar... "27" säger man då så är det någon som är upp med handen fort som fan " MEN JAG HADE 26!" Det slår aldrig fel.. hahaha det är först när ens egna nummer passerat som man reagerar. Sjukt att hjärnan funkar så.
Eller när folk är irriterade på någonting och håller i en vara som dom kommer och ska säga till om. då måste dom alltid slänga den lite extra hårt på bordet. Precis som att det är ett tecken på att visa ställning att nu är jag sur.
Vad förutsägbara vissa människor är egentligen. Man kan nästan tolka dom direkt om vad det gäller eller när dom ens inte hunnit öppna munnen och man vet redan vad det är dom vill.
Ja idag är jag rätt trött så jag orkar inte skriva så mycket mer, men det kommer mera. alltid =)
Over and out
tisdag 4 december 2012
Snö oväder och tanten ska ändå ge sig ut
Det är rätt fascinerande att se äldre ge sig ut trots väder. även om det är snöstorm, sol, hagel eller ösregn. Ändå ger dom sig ut. Och dom har alltid hatt och sin tjocka långa jacka året om.. Dom säger att pensionärer fryser hela tiden så det är väl säkert varmt och gott när dom går runt även i +20 men sin dunkappa.
Idag skulle jag fylla på kylen lite och det är rätt skönt att gå och handla innan klockan tolv för då är det alltid så jäkla lång kö och alla ska handla samtidigt. Vi människor kan inte hjälpa att vi är ett flockdjur men måste pensionärerna ge sig ut lunchtimmen ? När alla är stressade att hinna handla sin lunch. Eller åka spårvagn just mellan 16-17 när vi andra som är trötta i benen efter ha jobbat måste stå för dom har ju vart och fikat med Britta.
Det är lustigt att pensionärer är faktiskt de mest stressade människorna. Det kan man inte tro, men i butiksyrket ser man mycket. Jag fick en liten tillsägelse en gång när man satt i kassan och hjälpte en kund framför en dam och hon suckade och stönade, stonkade och lät för att jag ska uppmärksamma att hon är trött på att vänta.
Tillslut brister hon" vad tid det tar !! Jag ska dricka kaffe klockan 13 och jag har inte tid med detta!!!" Då sa jag till henne , " men om det hade vart du med ett fel på ditt kvitto hade inte du velat ha samma bra service och hjälp". Då blev hon tyst och stod och blickade på sin pyttelilla klocka på armen. Ja Tanter går runt med förstoringsglas i affärerna för dom inte ser någonting men den lilla lilla klockan på handen den ser dom!
Har ni tänkt på , eller ah jag har tänkt på det när jag jobbar och står och packar upp någonting i butiken och någon kommer och ska ha någonting precis bredvid en. Det är precis som att det är en oskriven regel att inte vara tyst utan folk måste känna en inre kraft som gör att dom måste säga någonting. Antingen nynnar dom på en låt eller mumlar för sig själva. Och osäkerheten tar över och så måste dom fråga något onödigt.
Jag själv är nog likadan. Jag brukar prata lite med mig själv när jag står för nära personalen för det känns som om man inkräktar i deras personliga bubbla när man ska sträcka sig efter något och då måste man säga något.
Som efter 4 år handlandes på torget och nästan alltid samma kille i kassan kände jag att jag har aldrug sagt något mer än, hej, tack, hejdå. För jobbar man inom service så är man trött när man själv väl går och handlar, men jag är aldrig otrevlig. men jag undrar hur man uppfattas som kund egentligen. Så en dag så tänkte jag att nepp nu ska jag säga något till den här personen som jag alltid handlat av. "dyrt det var för en liten selleri bit" vad det ända jag fick ur mig. Sen dess återgick vi till "hej, tack, hejdå"
Over and out
Idag skulle jag fylla på kylen lite och det är rätt skönt att gå och handla innan klockan tolv för då är det alltid så jäkla lång kö och alla ska handla samtidigt. Vi människor kan inte hjälpa att vi är ett flockdjur men måste pensionärerna ge sig ut lunchtimmen ? När alla är stressade att hinna handla sin lunch. Eller åka spårvagn just mellan 16-17 när vi andra som är trötta i benen efter ha jobbat måste stå för dom har ju vart och fikat med Britta.
Det är lustigt att pensionärer är faktiskt de mest stressade människorna. Det kan man inte tro, men i butiksyrket ser man mycket. Jag fick en liten tillsägelse en gång när man satt i kassan och hjälpte en kund framför en dam och hon suckade och stönade, stonkade och lät för att jag ska uppmärksamma att hon är trött på att vänta.
Tillslut brister hon" vad tid det tar !! Jag ska dricka kaffe klockan 13 och jag har inte tid med detta!!!" Då sa jag till henne , " men om det hade vart du med ett fel på ditt kvitto hade inte du velat ha samma bra service och hjälp". Då blev hon tyst och stod och blickade på sin pyttelilla klocka på armen. Ja Tanter går runt med förstoringsglas i affärerna för dom inte ser någonting men den lilla lilla klockan på handen den ser dom!
Har ni tänkt på , eller ah jag har tänkt på det när jag jobbar och står och packar upp någonting i butiken och någon kommer och ska ha någonting precis bredvid en. Det är precis som att det är en oskriven regel att inte vara tyst utan folk måste känna en inre kraft som gör att dom måste säga någonting. Antingen nynnar dom på en låt eller mumlar för sig själva. Och osäkerheten tar över och så måste dom fråga något onödigt.
Jag själv är nog likadan. Jag brukar prata lite med mig själv när jag står för nära personalen för det känns som om man inkräktar i deras personliga bubbla när man ska sträcka sig efter något och då måste man säga något.
Som efter 4 år handlandes på torget och nästan alltid samma kille i kassan kände jag att jag har aldrug sagt något mer än, hej, tack, hejdå. För jobbar man inom service så är man trött när man själv väl går och handlar, men jag är aldrig otrevlig. men jag undrar hur man uppfattas som kund egentligen. Så en dag så tänkte jag att nepp nu ska jag säga något till den här personen som jag alltid handlat av. "dyrt det var för en liten selleri bit" vad det ända jag fick ur mig. Sen dess återgick vi till "hej, tack, hejdå"
Over and out
måndag 3 december 2012
Snö, vinter och en kopp kaffe
När jag vaknade i morse av att jobba ringde kunde jag inte somna om. Jag tittade ut och såg att det snöade. Blev lycklig inombords för det ger sån stor mys faktor inombords att sitta inne och dricka en kopp kaffe och titta ut. Självklar med whose line is it anyway i bakgrunden.
Under 2 veckor har jag vart ledig 1 dag vilket blev en dag full av stress ändå. Var på en arbetsintervju för Delikatess chefs position men trots att butiken var jättefin kände jag på magkänslan att detta är inte vad jag ska göra.
Jag vill inte jobba med delikatess heltid för det yrket kan jag ut och in och ser ingen utmaning i det längre. Behöver mer utmaning för att hålla min motivation på topp.
Idag jobbar jag igen och är ledig först imorgon när jag ska ner till ortopeden i Kungälv och kika på mitt knä. En bedömning ska göras om jag behöver operera knät eller inte. Dom säger att det kan bli 50/50. Antingen jättebra i knät eller jätte dåligt. Låter ju lovande.
I helgen efter jag jobbat åkte jag med min syster till Hanna i skepplanda på julmys. Det var jätte trevligt och Hanna kan verkligen baka ! OMG du kan ju inte låta bli att äta fastän du är proppmätt. Mycket trevligt folk var det där och efter ett par glas vin började min syster och hennes kompis Daniel härma Björnes magasin. Och jag skrattade så jag vek mig. När Emmi skulle härma Björne när han äter en pepparkaka var ju klockrent !
Tror i övrigt att den dagen jag gifter mig så ska jag fråga Hanna om hon vill baka till det eventet. Jag vet att jag aldrig skulle bli missnöjd med oavsett vad hon bakat.
Emmis kompis Susanne hade kommit till julmyset med sin nya bebis som var 4 månader gammal. Det fick mig att längta efter barn så det gjorde ont. Jag tror den känslan rivs upp lite när man tänker på att man skulle haft en 7 månaders bebis själv idag egentligen om det inte hade gått så tokigt som det gjorde.
Sånt är livet och saker händer för en anledning så det är inget att egentligen gräva i längre. Man får se framåt att det kommer komma den dagen oxå. Och jag tror inte att det är så långt bort egentligen. Så fort man möter en bra person som är på samma nivå som dig själv så kommer det nog en liten skrutt ut.
Än sålänge har jag inte så mycket bitter vardags snack idag. Men det kommer, det kan jag lova er.
over and out
Under 2 veckor har jag vart ledig 1 dag vilket blev en dag full av stress ändå. Var på en arbetsintervju för Delikatess chefs position men trots att butiken var jättefin kände jag på magkänslan att detta är inte vad jag ska göra.
Jag vill inte jobba med delikatess heltid för det yrket kan jag ut och in och ser ingen utmaning i det längre. Behöver mer utmaning för att hålla min motivation på topp.
Idag jobbar jag igen och är ledig först imorgon när jag ska ner till ortopeden i Kungälv och kika på mitt knä. En bedömning ska göras om jag behöver operera knät eller inte. Dom säger att det kan bli 50/50. Antingen jättebra i knät eller jätte dåligt. Låter ju lovande.
I helgen efter jag jobbat åkte jag med min syster till Hanna i skepplanda på julmys. Det var jätte trevligt och Hanna kan verkligen baka ! OMG du kan ju inte låta bli att äta fastän du är proppmätt. Mycket trevligt folk var det där och efter ett par glas vin började min syster och hennes kompis Daniel härma Björnes magasin. Och jag skrattade så jag vek mig. När Emmi skulle härma Björne när han äter en pepparkaka var ju klockrent !
Tror i övrigt att den dagen jag gifter mig så ska jag fråga Hanna om hon vill baka till det eventet. Jag vet att jag aldrig skulle bli missnöjd med oavsett vad hon bakat.
Emmis kompis Susanne hade kommit till julmyset med sin nya bebis som var 4 månader gammal. Det fick mig att längta efter barn så det gjorde ont. Jag tror den känslan rivs upp lite när man tänker på att man skulle haft en 7 månaders bebis själv idag egentligen om det inte hade gått så tokigt som det gjorde.
Sånt är livet och saker händer för en anledning så det är inget att egentligen gräva i längre. Man får se framåt att det kommer komma den dagen oxå. Och jag tror inte att det är så långt bort egentligen. Så fort man möter en bra person som är på samma nivå som dig själv så kommer det nog en liten skrutt ut.
Än sålänge har jag inte så mycket bitter vardags snack idag. Men det kommer, det kan jag lova er.
over and out
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)