Fredag!

Här sitter jag och har det gott här hemma. Vilandes i soffan med det ljuva toner av musik som strömmar här inne. Livet kan ibland kännas så lätt fast det är tufft med annat.
Men idag är det fredag så vi bara koncentreras oss på det :)

Knät mår bättre för varje dag, det stramar mycket i själva snittet när jag böjer benet men det är ok. Dock gillar jag inte att det åker bakåt när jag slappnar av. Därav går jag ingenstans utan min skena än. Och det är bara ett par dagar kvar tills jag ska ta av den. Nervöst!

Har försökt få tag på en tid hos sjukgymnasten men det går ingen vidare. Man måste boka en vecka framåt hela tiden men jag kommer inte ens fram. Man har max 15 min på sig på morgonen att ringa för att få tid om inte jag lyckas så får jag ingen tid. Hur löser man det? Går en jäkla massa i trappor!

Idag blir det lite mys på staden med en av mina bästa vänner Magnus. Vi tänkte njuta av varsin öl och lyssna på lite musik, tjöta lite skit. Det vanliga ni vet ;)
Synd bara att Miriam inte kunde följa med =( buhu, du kommer vara mycket saknad! Och Linnsan är ute och solar sig i Rhodos den göttegrisen.

var och hämtade mina gamla dagböcker hos mamma och pappa förra helgen, hahaha! underhållning på högsta nivå!
Hahaha när man läser sina dagböcker vad man gjorde när man var yngre så blir man full i skratt.
Jag och Linn partajade ju rätt mycket med folk, överallt. Vilket är kul då man fortfarande har kontakt med vissa idag. Men tiden flyger förbi och ändå kan man träffa på folk på så otippade ställen.
Egentligen? Har ni tänkt på att det är bara vissa personer ni ser ofta?
Jag har aldrig sprungit på mitt ex Daniel på stan tex, men jag kan träffa en kille från en annan skola i Lerum 5 gånger om året på olika ställen. Visst är det lustigt?
Men det mest sjuka jag sett faktiskt var när min vän Johan ringde mig en dag, vi var väl i 20 års åldern kanske. Han hade i alla fall hittat sin videofilm från när han fyllde 16 år, då var jag och Linn 15.
Han ville att jag skulle komma över och kolla på den, man kände knappt igen mig och Linn. Så det gjorde jag ju. Det här är det mest udda jag någonsin skådat i hela mitt liv. Killen som filmade stod i vardagsrummet och filmade på en jättestor hörnsoffa som det satt massa folk i, inklusive mig...
I den soffan har jag lärt känna ALLA som satt i den senare i livet. Tom Miriams klasskompis som hon blev bästa vän med när hon var 19 år satt i den. Det var så konstigt!!

Samma med när jag var tillsammans med Pekka, så berättade hans kompis som jag kände innan, detta efter ett år in på mitt och Pekkas förhållande att jag har träffat han innan. För ursprungligen hade jag träffat Pekka på Göteborgskalaset och gått den vägen till ett förhållande.
Men några år tidigare hade jag vart med Pekkas vän på en fest med Sanna och Linn. I soffan satt jag och pratade med en kille som jag kände lite och den andra som satt bredvid mig och erbjöd mig en öl, var Pekka! Skumt va! Vi hade inte registrerat det förrän hans vän sa det.

Nu längtar jag till kvällen, ska snart åka och möta upp Miriam och Magnus och följa med till lerum en sväng innan vi åker till stan han och jag. Ser jag fram emot. Hade så trevligt sist jag var ute, musik och en liten öl... Det är livet det!

Har nu satt mig ner i soffan efter att ha fått städat, pysslat och ätit middag här hemma.
Känner ett behov av att förnya lite hemma. Idag har jag inte pratat så mycket i telefon, vart i mitt egna ensamna atmostfär. Jag har känt ett behov av att vara själv när jag är nere och det är inget ni ska ta personligt.

Jag tror att när man är sjukskriven så får man lite väl mycket tid över att tänka, det är precis vad jag behöver. 
Idag har i alla fall mina funderingar varit på att ta hit min stora säng, har funderat på hur jag kan ha det här hemma för att det ska få plats. Har även andra lite möbler uppe hos mina föräldrar som jag vill ta hit och få upp. En ny tv ska jag nog även unna mig plus en ny tvbänk eftersom jag sålde min förra när jag och Daniel flyttade ihop på nytt. Uppdatera mitt hem helt enkelt.

Igår färgade jag även mitt hår och klippte topparna, lyssnade på Enya. Det gjorde mig gott och blev mycket nöjd över håret. Vill inte ha lugg dock men det var så slitet att det blev lite halvlång lugg i alla fall.

Benet mår bra, det är inte lika mycket blåmärken runt såret och jag kan böja det nästan 60 grader. Jag har en lång väg kvar men hoppas jag hinner få det att Fungera tills jag börjar jobba igen.
Imorgon ska jag hälsa på jobbet och lämna in min sjukskrivning, jag ska även klippa en vän på eftermiddagen. På fredag kommer Lotta hit och har bett mig att testa en ny hårförlängningsmetod på henne. Det heter Nailextensions, det är slingor med plastnaglar längst upp som man värmer på och sen rullar ihop med fingrarna. Det ska bli intressant och väldigt roligt att testa på det. Det ger ju utrymme för andra som inte vill ha sitt löshår insytt.

Men tiden går framåt och jag tänkte oxå vara med på en ny medium kurs i slutet av Juni. 

Kram på er

Operationen

Nu har jag varit hemma i en vecka med mitt skadade ben. Det har varit mycket bättre och lättare än vad jag trott men tänkte berätta lite hur det var att genomgå den.

När jag kom dit så hade jag duchat dubbeldusch med desinfektionsmedel, två gånger på kvällen och två gånger på morgonen. Tagit på mig helt nytvättade kläder och håret var svinto! Sexig som man var åkte jag och min fd pojkvän som var med mig under hela dagen ner till sjukhuset.
När vi kom dit sa sjuksyster att Kristofer kunde åka hem och att han kunde ringa om ett par timmar och kolla om jag vaknat. Det var ju ingen mening för honom att sitta där och uggla under tiden. Jag blev invisad till ett pyttelitet omklädningsrum där en skyltdocka stod med kläder som visade hur jag skulle klä mig. Fina knästrumpor, en vit rock där baken är naken, världens största trosor och en ful-grön rock. 
Sen sa hon att jag kunde gå in och sätta mig i det stora väntrummet. In kommer jag och ser att väntrummet ser ut som en spa anläggning. Jätte fina svarta halvliggande stolar med fotpallar, kaffemaskin och tv. Jag satte mig bredvid en tant som låg där och verkade vara på semester
En läkare kom ut till henne och pratade med henne om hennes operation. Hon skulle kapa av en bit av sin tå. Mitt öra som blev stort som ett hus när jag lyssnade på dom och var förvånad över att hon inte var nervös. I bakgrunden kunde man höra en massa sågande och första tankarna var att nu ligger det folk i andra rummet och blev sågade itu.
En sköterska kom fram till mig och sa att jag kunde lägga mig i en säng så skulle vi tvätta rent knät ännu en gång och invänta sjukgymnasten och läkaren som skulle operera mitt knä.
Damen började vadda och tvätta mitt knä och lindade in den med en filt. Sen kom en annan och satte en grej på mitt finger som gjorde att det pep på maskinen över mig.
"pip... pip... pip...*tyst*" När det tystande undrade jag om jag dog för en sekund, vad var det för maskin. 
En annan sköterska kom och skulle sätta dropp, följt av en jätte ung kille som var där och praktiserade. "Då kan du sätta dropp" säger hon till honom.
Ni ska veta att 98% av alla tex gyn besök jag har gjort har jag alltid fått med en lärling! 
Jag tyckte väl inte det var så jobbigt att han skulle ta hand om mig då man måste lära sig men blev orolig när han frågade sjuksyster hur maskinen funkade...
"Har du satt dropp innan!??" Frågar jag.
"Ja.. massa gånger!"
"Ja det var det ända jag ville veta" 
Efter det kommer sjukgymnasten och ställer in min benskena, förklarar min träning och lite sånt som jag behövde veta efter jag kommit hem.

efter kanske 20 minuter då jag läst på en låda 10000 gånger "Endast för grov hårväxt" så kom min läkare och målade en pil på det benet som skulle opereras och förklarade snabbt vad dom skulle göra.
Sängen seglar iväg in till operationen där jag blir nu väldigt nervös över det där med att bli sövd. Jag har blivit sövd innnan men det är läskigt nu när man inte vet hur länge man ska bli sövd.
Det var väldigt många läkare där inne och alla var verkligen jätte gulliga, det behövs när man känner pressen att släppa kontrollen inför sövningen. Jag fick en sån syrgas mask på mig och försökte andas lugnt. "Börjar du känna dig orklös" frågade dom mig... 
"ne"
Men så började jag känna den där krypande känslan i kroppen och frågar om dom redan lagt i narkosmedlet. Vilket dom hade och sen somnade jag.
Jag vaknar av att någon ropar mitt namn flera gånger och jag vaknar i operartionssalen. Allting hade gått jättebra och jag var helt väck när dom pratade med mig.
Jag somnade om en liten stund och vaknar sedan på uppvakningen. Dom frågade hur ont jag hade och jag hade rejält ont men jag fick nog någonting väldigt starkt för jag kände ingenting sen.
En sköterska kom och frågade om jag ville ha någonting att äta. Som ett litet glatt barn jag kände mig när hon kom där med kaffe macka och yoghurt.
Senare ringde jag kristofer för att hämta mig men han var redan på sjukhuset. Dom ville att jag skulle stanna kvar men jag ville inte det.
Jag satte mig upp och behövde gå på toa, fick hjälp hela vägen in (if you know what i mean) Sen efter det ville jag åka hem.
"Det var krut i dig" sa sköterskan till mig och hämtade världens största rullstol att köra ner mig med. Min läkare kom och pratade med mig om hur bra det hade gått att det var sytt och jag ska ta ut stygnen om 3v. Att dom hade gjort en titthålsoperation samtidigt och sett att min knäskåle var lite krossad undertill. Inget allvarligt.

Utanför väntade kristofer glatt som tog väl hand om mig tills jag var på fötter igen.




Tack alla för ert tålamod och stöd, ni har varit det bästa i mitt liv! Älskar er

Nu börjar det

Jag kan väl börja med att säga att jag inte varit mig själv den sista tiden. Jag ville nog tro att jag vart det men har inte varit det ändå.

Jag hade hamnat i ett negativt tänkande som gick som ett hamsterhjul i huvudet. Varit stressad över fel saker men inget sagt till någon. behåller hela tiden ett lugn utåt.Men nu för ett par dagar sedan kändes det som om det släppte. Stressen har varit stor med många saker.

Folk säger att jag ser ut att må så bra nu än förut då sista perioden med Daniel var. Man var smal, blek, eländig och väldigt olycklig med min livs situation. Men så är jag inte nu!Jag kan inte hela tiden fokusera på det jag inte har utan det jag har.
Nu fick jag min operation i mitten av maj som jag önskade
Och då släppte väldigt mycket oro och ångest där.
Det är inte tid att kämpa för andra utan för mig själv.
Jag vaknade upp ur eländet och känner att nu är det dags att bli stark!
Det är nu eller aldrig

Vilken helg alltså

Helgen har varit riktigt bra faktiskt. jag har spenderat mycket tid med min vän Linn. Även en träff med Magnus och Miriam, Linns mamma, mormor och nära vän plus Linns småsyskon.

Helgen har bjudit på mycket. Men jag känner verkligen idag att jag är utvilad och haft mycket att tänka igenom. 
Jag försöker mentalt ställa mig in på min operation och hur krävande det kommer vara. Jag måste bara försöka se det positivt att det gynnar mig i framtiden. Är så trött på att ens ha mitt knäskydd mer. 

Idag efter en jätte mysig filmkväll med Linn igår somnade jag gott på hennes soffa och sov som ett barn tills i morse. Åkte hem vid tolv tiden och irriterade mig på bussen över en man som ville att hela bussen skulle höra hans telefon konversation. 

Väl hemma håller jag nu på att färga mitt hår, det behöves verkligen. Lyssnar på lite lugn musik och myser här i soffan. Tandblekningen sitter även i.
Efter jag sköljt ut denna sista färgen nu så blir det nog en liten promenad. Känner att jag behöver komma ut.Vad är det som är bättre med ljuv musik i öronen och en promenad ute i naturen.

Imorgon är det tillbaka till jobbet efter mina snabbt flygande lediga dagar är förbi. Känner ändå att jag längtar tillbaka till jobbet på något sätt.

Ringde även operationsplaneringen idag. Jag är äntligen med på deras lista och önskade att få operera mig i Maj så inte hela sommaren blir förstörd. Har jag inte fått min kallelse nästa vecka så kan jag ringa och höra med dom vad det blev för tid. Hon var trevlig i telefonen och sa att dom inte var helt omöjliga med Maj, dom skulle göra sitt bästa där.
För en liten del av mig själv dör innombords om operationen blir i Juli eller sent i Juni.

Tack till er som förgyllde min helg

Är så himla trött

Oj oj oj vilken vecka det har varit, halva i alla fall.

Min måndag började ju i alla fall bra. Jag gick upp och hade sovit ut.. åt en jätte god frukost och gjorde mig klar för att åka till sjukhuset.
Allt jag satt och hoppades på bussen var att operationstiden skulle vara snart och inte i slutet av Maj.. så jag kan åka på min lilla semester jag skulle ha i sommar.

Det skulle bli en weekend till London men Linn. För jag lovade Linn att jag kan göra allt hon vill bara jag får gå på vaxmuseumet. 

Men när jag kommer till sjukhuset är det jag och 3 andra i väntrummet. Jag fick mitt frikort för jag hade vart hos läkarn så mycket med knät att jag överstigit en viss summa. Det gjorde mig glad.

 Fler och fler kom till väntrummet och folk blev inropade. Jag var där tio i ett för jag hade tid kl ett. Men det visade sig att tiden var tjugo över ett. Det gjorde mig ingenting. Läste lite damtidningar och satt där snällt. 
När klockan blev halv två kom en sköterska och sa att min läkare fastnat i operation och blir lite sen. Tyvärr i alla jävla väntrum sitter ju en mega klocka som man kollar på non-stop och minuterna är de mest långsamma i ditt liv.

3 Hänt extra tidningar senare var klockan halv fyra och ingenting hört. Hungrig började jag bli, törstig och röksugen. Hade nästan snusat upp alla snus jag hade, kollat facebook miljoner gånger och spelat wordfued.

Tillslut blev jag kissenödig oxå men man vet ju att går man ifrån ett väntrum så blir man uppropad och missar sin tid.
först kvart i fyra fick jag komma in och bli undersökt. 

läkaren ville undersöka mitt knä igen och sen skriva i lite hälsokontroller. Sen skulle jag in och kolla på mina magnetröntgen bilder och få förklarat varför mitt knä hoppar.  Sen så sa han till sjuksyster att jag skulle få prata med en narkos läkare. Då frågade jag vilken tid jag skulle få för det var väl därför jag kom dit.
Då säger sjuksyster att jag får en tid inom tre månader. Medan jag står på mig och säger att jag skulle ju egentligen opereras i april och nu eventuell i maj. Men systern sa att det kan bli i maj juni eller juli. Och babblar om att det är en väntetid i 3 månader och att det blir inom tre månader i alla fall. Sur som ett bi skulle jag ner till narkosläkrn men sprang in på toan för jag var akut pissenödig och en kände jag att tårarna började komma.
Jag gråter inte så ofta längre, ingen aning varför men nu kände jag att det brast.
mens hade jag oxå så det var säkert något pga av det.

Efter en positiv narkosläkare som var rätt rolig så gick jag hem. förbannad som fan! Kom hem och satte mig i soffan och bara var förbannad.

Dagen efter kändes det bättre och jag pratade med min chef om jag ska försöka flytta min operation till höst istället så inte hela sommaren blir förstörd men det finns ju mer arbetskraft under sommaren och då är det lättare att ersätta mig.

så nu får vi väl se när det blir 

Måste sova snart.
kram på er

Operationen

Just nu är jag på väg till kungälvs sjukhus för att få min operationstid. Detta får mig att fundera på allting kring denna operationen.
Självklart är den nödvändig då jag slipper få det ur led mera. Men tänk vad jobbigt under sjukskrivningen...
Antagligen kommer jag få börja från noll med att böja det. Det kommer säkert göra sjukt ont. Att det är trappor i min byggnad, jobbigt. Att duscha... Jobbigt. Detta kommer vara en rejäl utmaning i rastlöshet. Bara att hoppa på kryckor tiöl affären kommer ju vara en pärs!

Kan man ringa affären och fråga om dom kan hjälpa en att handla?
Ska man ligga på sjukhus flera dagar eller bara åka hem efter ingreppet?
Hur ska jag komma hem!? Ahh massa problem men det ordnar sig.
Tvingar någon att köra hem mig eller hålla mig sällskap på sjukhuset.

:)
Hehehe så nu håller vi lite tummar här så jag kan få gjort operationen så fort som möjligt så det är förbi sen :)

Puss