Nu har jag varit hemma i en vecka med mitt skadade ben. Det har varit mycket bättre och lättare än vad jag trott men tänkte berätta lite hur det var att genomgå den.
När jag kom dit så hade jag duchat dubbeldusch med desinfektionsmedel, två gånger på kvällen och två gånger på morgonen. Tagit på mig helt nytvättade kläder och håret var svinto! Sexig som man var åkte jag och min fd pojkvän som var med mig under hela dagen ner till sjukhuset.
När vi kom dit sa sjuksyster att Kristofer kunde åka hem och att han kunde ringa om ett par timmar och kolla om jag vaknat. Det var ju ingen mening för honom att sitta där och uggla under tiden. Jag blev invisad till ett pyttelitet omklädningsrum där en skyltdocka stod med kläder som visade hur jag skulle klä mig. Fina knästrumpor, en vit rock där baken är naken, världens största trosor och en ful-grön rock.
Sen sa hon att jag kunde gå in och sätta mig i det stora väntrummet. In kommer jag och ser att väntrummet ser ut som en spa anläggning. Jätte fina svarta halvliggande stolar med fotpallar, kaffemaskin och tv. Jag satte mig bredvid en tant som låg där och verkade vara på semester
En läkare kom ut till henne och pratade med henne om hennes operation. Hon skulle kapa av en bit av sin tå. Mitt öra som blev stort som ett hus när jag lyssnade på dom och var förvånad över att hon inte var nervös. I bakgrunden kunde man höra en massa sågande och första tankarna var att nu ligger det folk i andra rummet och blev sågade itu.
En sköterska kom fram till mig och sa att jag kunde lägga mig i en säng så skulle vi tvätta rent knät ännu en gång och invänta sjukgymnasten och läkaren som skulle operera mitt knä.
Damen började vadda och tvätta mitt knä och lindade in den med en filt. Sen kom en annan och satte en grej på mitt finger som gjorde att det pep på maskinen över mig.
"pip... pip... pip...*tyst*" När det tystande undrade jag om jag dog för en sekund, vad var det för maskin.
En annan sköterska kom och skulle sätta dropp, följt av en jätte ung kille som var där och praktiserade. "Då kan du sätta dropp" säger hon till honom.
Ni ska veta att 98% av alla tex gyn besök jag har gjort har jag alltid fått med en lärling!
Jag tyckte väl inte det var så jobbigt att han skulle ta hand om mig då man måste lära sig men blev orolig när han frågade sjuksyster hur maskinen funkade...
"Har du satt dropp innan!??" Frågar jag.
"Ja.. massa gånger!"
"Ja det var det ända jag ville veta"
Efter det kommer sjukgymnasten och ställer in min benskena, förklarar min träning och lite sånt som jag behövde veta efter jag kommit hem.
efter kanske 20 minuter då jag läst på en låda 10000 gånger "Endast för grov hårväxt" så kom min läkare och målade en pil på det benet som skulle opereras och förklarade snabbt vad dom skulle göra.
Sängen seglar iväg in till operationen där jag blir nu väldigt nervös över det där med att bli sövd. Jag har blivit sövd innnan men det är läskigt nu när man inte vet hur länge man ska bli sövd.
Det var väldigt många läkare där inne och alla var verkligen jätte gulliga, det behövs när man känner pressen att släppa kontrollen inför sövningen. Jag fick en sån syrgas mask på mig och försökte andas lugnt. "Börjar du känna dig orklös" frågade dom mig...
"ne"
Men så började jag känna den där krypande känslan i kroppen och frågar om dom redan lagt i narkosmedlet. Vilket dom hade och sen somnade jag.
Jag vaknar av att någon ropar mitt namn flera gånger och jag vaknar i operartionssalen. Allting hade gått jättebra och jag var helt väck när dom pratade med mig.
Jag somnade om en liten stund och vaknar sedan på uppvakningen. Dom frågade hur ont jag hade och jag hade rejält ont men jag fick nog någonting väldigt starkt för jag kände ingenting sen.
En sköterska kom och frågade om jag ville ha någonting att äta. Som ett litet glatt barn jag kände mig när hon kom där med kaffe macka och yoghurt.
Senare ringde jag kristofer för att hämta mig men han var redan på sjukhuset. Dom ville att jag skulle stanna kvar men jag ville inte det.
Jag satte mig upp och behövde gå på toa, fick hjälp hela vägen in (if you know what i mean) Sen efter det ville jag åka hem.
"Det var krut i dig" sa sköterskan till mig och hämtade världens största rullstol att köra ner mig med. Min läkare kom och pratade med mig om hur bra det hade gått att det var sytt och jag ska ta ut stygnen om 3v. Att dom hade gjort en titthålsoperation samtidigt och sett att min knäskåle var lite krossad undertill. Inget allvarligt.
Utanför väntade kristofer glatt som tog väl hand om mig tills jag var på fötter igen.
Tack alla för ert tålamod och stöd, ni har varit det bästa i mitt liv! Älskar er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar