Många saker som man lär sig under sin barndom tycker man sitter fast i huvudet. Som att göra en femfläta, glömt. Göra sin egna panflöjt, glömt. Hur man gjorde saker från grunden helt enkelt. Men cykla är någonting du alltid kan.
Jag tror absolut att det är samma me skidor. Här har jag åkt sen jag var sex år tills jag gick i sexan. När jag då var 12 år åkte jag sista gången. Sen gick det ett par år och min syster tyckte vi skulle ut och åka i Alafors. Då hade det passerat 8 ljuva år innan jag åkte. Men vi åkte upp och stod där uppe på toppen och tyckte att det var väldigt brant helt plötsligt.
Jag kände magkänslan som sa till mig " det är som att cykla, något du alltid minns ".
"Ähh fuck it" sa jag till syrran och tog sats och åkte nästan helt rakt ner.
Adrenalinet i kroppen pumpade som aldrig förr och jag kände mig verkligen Alive när jag kom ner. Syster var då kvar på toppen, men vågade tillslut.
Under denna resan var planen att åka längdskidor med min käre mor för mamma och pappa hade inte åkt utför (slalom) på 15 år och vågade inte ge sig ut.
När vi kollar hur spåren såg ut och bestämde oss för att hyra bara en dag skidor och ta en provtur så åkte vi ner till skiduthyrningen.
Men när vi kom in där glimtade det nog till i allas ögon och man insåg att åka skidor är jävligt roligt.
Vi sa att vi skulle fundera medans vi handlade nere i byn om det var värt det att åka utför istället med tanke på mitt knä. Jag gick till en sportaffär och köpte mig ett grövre stöd till benet och tänkte att jag kan ju ha båda stöden så jag känner att jag vågar åka.
sagt och gjort. Vi provade ut skidor och pjäxor. Pappa började bli riktigt taggad men ville ändå börja i barnbacken för att känna på det innan de stora backarna. Mamma blev dock på tok för stressad där inne så hon ville inte hyra pjäxor. Men jag och pappa gav oss ut.
Man kan se att Stig Helmer och pappa hade en skrämmande likhet men faktum är att han vågade och testade sig fram med vad han vågade.
Och han tyckte det var så roligt! Det var en fröjd att se verkligen.
För mig var det riktigt läskigt halva första backen men sen rullade det allt på och man litar på sig själv och att man faktiskt kan åka skidor. Att åka skidor är som att cykla. Det sitter där inne i bakhuvudet och bara vet att you can do it.
På kvällen slutade det med ett julbord fullt av kaos då dom hade satt lift personalen i serveringen och allting bara tog väldigt lång tid. Gnälliga som vi var började vi inse att vi har ju ingen brådska och att det faktiskt inte gör någonting att det tar lite tid. Dom gör ju faktiskt så gott dom kan.
Väl hemma satt vi och citerade roliga sketcher ur Hipp Hipp , garvade gott och nu är det dags att sova. Men det är en dag imorgon oxå som blir en heldag att åka .
Mamma och min bror Jezper skulle ner till uthyrningen och prova ut nya pjäxor så mamma oxå kommer iväg. Hon behöver bara en lugn miljö och lugn person att hjälpa henne med det.
Ska se om jag fattar snart hur man lägger upp bilder i denna bloggen så det blir lite extra liv i den.
Inget bittert att rapportera ännu men det kommer, tro mig ... det kommer =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar